Horisonten

Sitter på en bänk, låter vinden blåsa igenom mitt korta hår, solen bränner min högra sida, man kan höra hur fåglarna kvittrar mellan sensommar brisen och jag sjunget till låten som strömmar i mitt vänstra öra. Hur underbart är inte livet? Bilden som är tagen, så vackert, så fridfullt, så full av liv, vågorna skvalpar och träden dansar.

För en stund finns inga bekymmer. Inga måsten. All negativitet är som bortblåst. Här vill jag vara. I nuet. Precis som det är. Lycka, värme, kärlek!

Ser ni horisonten på bilden. Håll kvar blicken där när livet känns tungt. Sänk aldrig huvudet. Håll fokus. Minns den drömmen. Minns målet. Men under resans väg så glöm inte att njuta av resan dit. För det är den som är hela belöningen till målet, till drömmen.

Precis här. På denna bänk. Kommer jag ta med mig denna känsla. Denna underbara bild. Tankar. Och låta allt de där stärka mig. Skrämmande hur jag i detta nu kan känna av din närvaro. Tack! Din närvaro är så stark att jag blir helt rörd. Tårar rinner ner för mina kinder. Jag låter vinden ta den. Tack för att du inte lämnat min sida, för att du vakar över mig och mina barn, min familj. TACK! Från djupet av mitt hjärta.

, ,

You’re still the one

When I first saw you, I saw love

And the first time you touched me, I felt love

And after all this time

You’re still the one I love!

Looks like we made it

Look how far we’ve come my baby

We mighta took the long way

We knew we’d get there someday

They said ”I bet they’ll never make it”

But just look at us holding on

We’re still together still going strong

.

En låt jag finner otroligt mycket styrka inom. En text jag kan relatera till. Blicka tillbaka, minnas de fina, ta med mig dom känslorna och ta med mig de i nuet.

.

Ain’t nothing better

We beat the odds together

I’m glad we didn’t listen

Look at what we would be missing

You’re still the one I run to

The one that I belong to

You’re still the one I want for life

You’re still the one that I love

The only one I dream of

You’re still the one I kiss good night

.

Visa vägen

Att vara den ledare man naturligt är, kan ibland löna sig istället för att ständigt klaga, gå runt och vara irriterad och lägga energi på negativitet.

Idag gjorde jag de jag är bäst på. Att visa vägen. Visa framfötterna. Vara den ledare jag är. Att vara verbal är ibland lönlöst utan genom att visa handlingar ger mer kraft.

En tankeställare till alla. Genom handlingar blir resultatet och belöningen så mycket bättre än att verbalt med ord och meningar mer kraftfull.

Sätt de på minnet!

Underbarare kan ingen vara

Var rädd om varandra. Ta vara på stunderna man har. Vårda. Respektera. Älska. Så lätt att ta livet för givet. Lev i nuet. Lev livet. Lev som om morgondagen inte fanns.

Mot alla odds

How can I just let you walk away

Just let you leave without a trace?

When I stand here taking every breath with you, ooh ooh

You’re the only one who really knew me at all

How can you just walk away from me

When all I can do is watch you leave?

‘Cause we’ve shared the laughter and the pain

And even shared the tears

You’re the only one who really knew me at all

So take a look at me now

Well there’s just an empty space

And there’s nothing left here to remind me

Just the memory of your face

Ooh, take a look at me now

Well there’s just an empty space

And you coming back to me is against the odds

And that’s what I’ve got to face

I wish I could just make you turn around

Turn around and see me cry

There’s so much I need to say to you

So many reasons why

You’re the only one who really knew me at all

So take a look at me now

Well there’s just an empty space

And there’s nothing left here to remind me

Just the memory of your face

Now Take a look at me now

‘Cause that’s just an empty space

But to wait for you is all I can do

And that’s what I’ve got to face

Take a good look at me now

‘Cause I’ll still be standing here

And you coming back to me is against all odds

It’s the chance I’ve got to take

Take a look at me now

,

Styrkan som sviker

Att ständigt höra att man är stark. Kan ibland vara skrattretande. Om alla i min omgivning bara kunde förstå en viss procent hur mycket jag kämpar och sliter med mig själv, mina tankar och mina känslor så kanske dom hade haft större förståelse till allt som är med mig och händer kring mig. Jag känner mig inte tillräcklig som mamma, dotter, syster, vän och som partner. Trots att jag är omgiven av fantastiska människor som älskar mig och stöttar mig så känner jag mig så ensam. Främst när det gäller just föräldraskapet. Ångrar inte beslutet jag tagit. Är otroligt lycklig och är så kär så det går inte att beskriva. Sitter och ler med världens leende när jag skriver nu. Men när jag öppnar upp mig gällande föräldraskapet, menar jag på att, bara för att jag har gått vidare betyder det inte att jag kan förlita mig på att min respektive ska ta lika mycket ansvar som mig gällande barnen. Kan inte kräva de och kommer aldrig göra de. Han finns i mitt liv, i vårt liv, som min pelare. Den manliga förebilden för pojkarna. Men att ex stiga upp med pojkarna för att jag ska få lite sovmorgon, eller gå upp och göra morgonrutiner, eller få lite avlastning med kvällsrutiner är något man saknar. Inte för att jag var vidare bortskämd med detta tidigare men det är nog mer att man kunde liksom släppa på de lite mera och tillät sig själv att bli irriterad och sätta ner foten och säga att ta hand om barnen! If that makes any sense?

Och så får jag dåligt samvete över att detta inlägget låter som pure klagomål. Att jag egentligen inte borde känna så som jag gör för detta är något jag själv valt. Att det är så här att vara ensamstående. Det finns fler mammor som lever så här och klagar inte ett skit. Ja… det kanske är så. Jag borde inte uttrycka mig, känna så här eller må som jag gör. Men när det går till en gräns där man tom inte känner sig tillräcklig på någon utav dom andra punkterna som jag nämnde i början av inlägget så tillåter jag mig att klaga lite. Ventilera. Andas. Gråta. Smärta.

Förlåt för ett egoistisk inlägg men bara massa gnäll. Livet som mamma, ensamstående förälder är inte alltid guld och gröna skogar. Ska bara tillåta mig själv att falla så jag kan resa mig upp starkare än innan.

Lite om mig!

LIVET SOM MAMMA!

Tankar och känslor som tvåbarnsmamma..