Barnen blir äldre

Och jag blir bara yngre! Det är i alla fall vad jag vill tro.

Kan inte förstå att tiden går så fort. Var det inte måndag nyss? Imorgon är det liksom fredag…. Helg. Och barnen är hos deras pappa då. Som vanligt har vi nästan hela helgen planerat. Vips så är det måndag igen… Är det inte lite så dagarna är numera? Stanna tiden lite tack! Eller sakta ner den lite åtminstone.

Saknaden

Hur ska jag överleva? Kommer jag någonsin vänja mig? Min äldsta har varit med sin pappa nästan hela dagen idag. Dom har haft egentid med övernattning. Vilket B har sett framemot och varit väldigt taggad inför hela dagen. Jag fick säga Godnatt till honom via FaceTime för lite mer än 2 timmar sen. Och direkt efter att vi lagt på så rann tårarna. Igen. Saknar honom så fruktansvärt mycket! Det gör så ont i mig!! Och då är vi bara ifrån varandra ett par timmar. Och jag har haft fullt upp med C och besök ifrån en väninna under dagen. Mår jag så här nu, hur kommer jag må om ett par veckor, när pojkarna är ifrån mig en hel vecka???! Ikväll har jag verkligen känt mig ensam. Hjälper inte ens att titta på film eller serier. Jag försöker verkligen komma på saker att göra för att hålla tankarna och känslorna i styr. Men det går inte. Vad ska jag göra dom kvällar pojkarna är på pappa-vecka? Att ett hem kan kännas så full, livlig och kärleksfull samtidigt vara raka motsatsen, tyst, tom och kall. Ensamt.

,

Livets väg

Ibland går det upp för. Ibland går det ner för. Ibland går den rak. Ibland kan vägen även leda bakåt. En återvändsgränd. En rondell. En farthinder. Ligger i sängen med musik i öronen. Barnen sover. Och jag får helt plötsligt tid till att tänka. Reflektera. På gott och ont. Är jag lycklig? Mår jag bra? Har jag uppnått de jag vill uppnå? Karriären. Relationen. Mamma rollen. Frågor som dyker upp. Har jag något svar då? Ärligt talat, nej… Kan inte ens koncentrera mig på frågorna. Kanske för att jag inte vill veta vad mina svar är. Är rädd för att inse sanningen. Är rädd för att se mig själv i spegelbilden.

Helt ärligt, finns det nån som är hel?
Helt ärligt, finns det nån som aldrig nånsin gör fel?
Helt ärligt, finns det nån som lyckats leva lyckligt med ett yttre gjort utav sten?
Helt ärligt, helt ärligt

Hur vet man om man valt den rätta vägen? Man står vid ett vägskäl med olika vägar, grus, asfalt, gräs… Hur vet man vilken väg man ska välja? Hur vet man att just den vägen är den rätta? Alla val har även ett pris, är de värt de? Kan priset vara för högt? För lågt? Hur hårt vågar man satsa?

Just när jag tror jag har hittat hem
Ska jag packa väskorna igen
Jag vill inte ha någonting för lätt
Måste våga trampa lite snett
Stark och svag och allting däremellan
Aldrig mer men kanske en gång till
Jag har inget val, jag måste välja
Jag vet vad jag vill, jag vet ingenting

,

Edblad smycken

Igår hämtade jag ut ett efterlängtat paket. Dessa sköningar! I’m so madly in love 😍❤️❤️❤️❤️

Tillit

Jag har sedan barndomen svårt att lita på folk. Och mycket är pga min uppväxt. Att växa upp i den otrygga miljön som jag gjorde, har även format den person jag är idag. Det har även fått mig att förstå vilken förälder jag vill vara för mina barn och vilken partner jag vill vara för min man. När jag väl gett dig min tillit så kan du räkna med en trogen vän, en vän för livet.

Jobbiga nätter

Jag har varit bortskämd med att C sover hela nätter sen ett par månader tillbaka. Men dom senaste tre nätterna har han av någon konstig anledning vaknat mitt i natten och ska bråka och ha sig i minst 1,5 tim innan han somnar om igen. Och nu på morgonen har tröttheten kommit ikapp mig. Är så trött att jag blir yr. Förhoppningsvis så har han somnat om nu efter flaskan på morgonen så jag kan sova ett par timmar till. Godnatt!

Lite om mig!

LIVET SOM MAMMA!

Tankar och känslor som tvåbarnsmamma..