,

Förebild

Jag har bara mött på massa motgångar nu dom senaste 3 veckorna. Och det tär en på psyket och sitt självförtroende. Att få den supporten som jag får från nära och kära, hur dom peppar en och hejar på en, betyder så mycket för mig!

Hur länge ska man orka? Hur mycket orkar man att hålla emot? Att hålla skenet uppe? Det finns en gräns till allt. Och frågan är när är min gräns nådd?

, , ,

Sin bästa vän

Suttit och tittat på ett kändispar som inledde sitt förhållande för tre år sedan. Att se filmklipp på hur deras kärlekssaga började så blir jag lite blödig. Dessa två fantastiska människor har känt varandra sedan barnsben. Deras föräldrar är nära vänner och dom har mer eller mindre umgåtts mycket förr. Att kliva ur friends zone är modigt. Risken finns alltid att man kan bli ratad men och andra sidan så kan även ett kärleks förhållande med sin bästa vän utvecklas till något väldigt vackert, något djupt och något som är otroligt stabilt.

Jag är lyckligt lottad över att jag funnit min bästa vän, min framtid och min man. Och vet precis hur det känns att ha just sin bästa vän som sin högra hand. En som alltid är ärlig, en som står bredvid en i vått och torrt. I motgång och framgång. Han visar respekt mot mig och pojkarna. Han gör allt för oss.

Finner ni eran bästa vän. Håll i hen. Var rädd om eran relation. Värna den. Ta inte den för givet. Var ärlig. Ge respekt. Var ödmjuk och framför allt ge varandra kärlek!

, ,

Vinterland

Igår vaknade vi upp till snö. Det var så vitt utanför fönstret. Snön som vi har saknat, men saknaden vi hade för snön var under de vinterhalvåret när det är mörkt, grått och tråkigt. Nu har vi kommit till de halvåret när det faktiskt är ljust när vi vaknar. Och vi börjar se framemot våren.

Idag vaknade vi till ännu mera snö. Det har alltså snöat på ordentligt inatt. Vissa vägar är det inte skottat och där det är skottat kan det t.o.m. vara lite för slarvigt skottat. Fotgängare kan ha svårt att ta sig fram för att man har t.ex. lagt de skottade snön på/mot trottoaren. Så tråkigt. Jag tänker på alla gamla som redan har svårt att ta sig fram. Att dom måste hålla sig inomhus för att dom inte kommer fram. Samtidigt kanske bra eftersom risken att dom halkar är minimalt.

Till alla er som går och kör, snälla ta det försiktigt. Var inte nonchalant. Mötte ett par bilar imorse som inte borstade bort all snö på rutan. Bara som en sån grej. Bara för att du anser att det räcker så har du minskat din synvinkel drastiskt. Och då blir du en fara i trafiken. Så ta dig tiden att borsta och skrapa bort snön från bilen.

, ,

Skärmtid

Dyrbar tid som går tillspillo. Och vi försöker lära våra små att begränsa sig från alla skärmar som finns i ett hem. Men frågan är om vi har tittat på oss själva i spegeln? Vem är vi som kräver de här av dom små när vi själva är den sämsta förebilden!!?

Jag har blivit mycket mer noga nu att vid matbordet har vi inga telefoner. Äter vi mat eller fikar så får inte telefonen komma upp på tal. Så respektlöst att sitta och svara vänner, familj eller jobb medan alla andra sitter vid matbordet och samlas över en god matbit. Matbordet för mig är hjärtat i ett hem. Likaså köket. För det är där gemenskapen skapas. Relationer fördjupas och man får sån värdefull tid tillsammans.

Nu när min äldsta son är hemma efter olyckan igår så fick han spela lite tv spel för han hade svårt att sitta still eller vara tyst. Så då fick han lov att ha skärmtid. Och då försöker jag undvika min skärmtid i den mån jag kan. För det är hans sätt att umgås med mig, även om man kan uppleva de något osocialt men under den tiden han spelar så kan han faktiskt från ingenstans tro att jag har hängt med i hans spelande. Han börjar ställa frågor om olika gubbar och banor han har varit på. Berättar lite om hur det har gått och vad som var lätt eller svårt med en Quest osv… då gäller det att jag är engagerad som förälder och inte är distraherad av min egna skärm. Vilket jag tror det lätt kan bli för många föräldrar/vuxna tänker nog – men om dom gör sitt med tv spelet så spelar det inte så stor roll om jag sitter med min skärm. Tro mig! Det spelar roll. Ha en kommunikation med barnen och fråga om det är ok att ni båda har skärmtid fast på två olika håll. För det kan faktiskt vara så att barnen/barnet vill ha med dig i hans/hennes intresse.

När jag väljer att umgås med mina barn på de sättet så som dom vill umgås framför en skärm så märker jag tydligt hur dom växer av att dom faktiskt blir sedda. Dom enda gångerna pojkarna får ha skärmtid är på helgerna. OM dom förtjänar de. Oftast så hinner dom inte då heller eftersom vi oftast är iväg och tränar eller träffar släkt och vänner. På veckodagarna finns inte skärmtid alls för vi föredrar att leka, läsa, räkna och gosa.

De jag vill komma fram till är, att vi mer och mer spenderar tid framför våra skärmar. Och vi allmänt blir mer och mer lata. Både som vuxna och som föräldrar. Sånt snappar barn upp så himla lätt. Jag får höra många gånger av mina elever tex, deras kommentar är oftast ”mina föräldrar sitter mer med telefonen än vad jag gör”. Att höra dessa unga tonåringar säga så om sina föräldrar sårar mig. Jag såg de senast idag när jag var iväg en stund på dagen. Att en pappa med barnvagn som gick längst vägen, han höll vänster handen i vagnen och i höger handen höll han telefonen och gick på en promenad med sina två barn i vagnen. Med tanke på de fina vädret vi hade idag så kan jag tycka att det hade varit ett ypperligt tillfälle att prata och ha en konversation med sina barn. Njuta av miljön och omgivningen som dom befann sig i.

Så snälla alla vuxna där ute. Om vi ska visa och lära våra barn, vår framtid mer om vett och etikett och om respekt. Minimera på skärmtiden för din egna del och ge din fulla uppmärksamhet till barn och ungdomarna.

,

Vänskap

Det gäller att vara rädd om sina nuvarande relationer med sina nära och kära. Denna veckan trots mycket jobb så har jag hunnit planera in kvalitetstid med några vänner. Ta igen förlorad tid (fast vi håller kontakt per telefon). Att vara omringad av så fina människor är få för unnat. Jag behöver inte ha flera 1000 vänner irl eller på sociala medier. Jag har hellre en handfull med äkta vänner än många falska. Och det är just de jag har. Ni vet vilka ni är och jag älskar er!

, ,

Finally

Efter att vi här hemma varit smått sjuka och dåliga till och från sen december. Så var det kärt återseende att få vara tillbaka på gymmet. Perfekt dag att vara där med då det inte var så mycket folk.

Och dessutom har gymmet (äntligen) fått in nya löpband. Dom som stod där innan gick sönder en efter en typ. Så idag invigde jag löpbandet och måste säga att dom nya är betydligt bättre än dom gamla. I slutet av träningspasset så blev det tomt på gymmet. Då passade jag på att fota.

Simhallen däremot var det rätt mycket folk på. Många barn och barnfamiljer med tanke på att det är sportlov. Kul och se att barnfamiljerna hittar på något tillsammans.

Efter gymmet var det bara att sätta sig och jobba igen.

, ,

Övertid

Dom veckor vi inte har barnen jobbar jag oftast mer än heltid. Hur är det möjligt undrar ni, med tanke på att jag jobbar rätt mycket redan dom veckorna vi har pojkarna. Ärligt talat, jag har faktiskt ingen aning. Men jobbet bara rullar på. Timmarna bara swishar förbi. Och det är något med mig, även om jag skulle vantrivas med ett jobb, så ser jag till att jag alltid gör ett bra jobb. Även om jag vet att jag typ är mer eller mindre på väg ifrån mitt nuvarande så gör jag mitt yttersta. Denna veckan vet jag dessutom om att en eventuell utbildning väntar runt hörnet. Och då vill jag få så mycket som möjligt gjort med dom andra arbetsuppgifterna. Så ett jobb av fyra avklarade typ.

Det är lite de som är charmen med att jobba hemifrån. Jag kan vakna och stiga upp när jag vill så länge jobbet blir gjort. Jag tar mikropauser och ser till att jag har fortsatt bra med energi och pepp igenom hela mitt arbetspass.

Innan denna dagen är slut så har jag lite jobb kvar. Som jag förhoppningsvis kan ta under täcket i sängen. Det är så kallt ute och blåser massor. Både jag och Lohilo blåser nästan bort.

, , ,

Pga er

Tro mig, ni har gett mig så mycket liv och kärlek. Jag gick ut i krig och försökte förstå mig på hur det är att stå ensam kvar. Finns ingen tacksamhet i världen, jag vet… min axel kommer alltid vara eran kudde, då, nu och för alltid. Ni befriar mig när ångesten håller mig som fånge. När jag är inlåst i mitt mentala fängelse så hade jag gett upp för länge sen. Jag ska lova er en sak, jag ska börja älska mig själv, lika mycket som jag älskar er. För ni vet att jag är van att göra allt för alla andra. Jag ska lova er, jag älskar er!

Ni har funnits där med eran kärlek och jag är den jag är pga er. Jag lever på grund av er!

Ni ser, hör och vet att jag ibland har ont. Jag vet att livet kan kännas så jävla tomt. Tänker jag på hur ni fyller livet med kärlek så som bara ni kan, då fylls jag av värme. Ni säger till mig att sluta sätta mig sist för nu är det dags att sätta mig först. Det känns tryggt att ni håller min rygg, så som jag håller eran.

Ni har funnits där med eran kärlek och jag är den jag är pga er. Jag lever på grund av er!

, , ,

Sweet heart of yours

What’s your favorite song, does it make you smile
Do you think of me. When you close your eyes, tell me, what are you dreaming? Everything, I wanna know it all. I’d spend ten thousand hours and ten thousand more. If that’s what it takes to learn that sweet heart of yours and I might never get there, but I’m gonna try. If it’s ten thousand hours or the rest of my life
I’m gonna love you! I want the good and the bad and everything in between. Cause I’m gonna love you for ten thousand hours and ten thousand more!

,

Så får du bättre sexliv 2020

Allvarligt talat… av allt som händer i världen så är det just denna titeln man highlightar i e-tidningarna?? Really?? Har vi så lite sex att man måste uppmuntra och ge tips på hur man kan krydda eller inte krydda sitt sexliv? Är alla så självupptagna, bundna på jobb och alla sina sociala media nätverk att man ge glömt de riktiga livet bakom skärmarna?

Inte konstigt att skilsmässor ökar, att fler och fler delar på sig och att kraven på sig själv och på andra är helt orimliga. Vi blir alldeles för hjärntvättade av allt som vi ser, läser och hör. Vi jämför. Vi har åsikter. Vi kommenterar.

Tid och kärlek är de enda vi inte kan köpa. Varför inte ta vara på den? Ge kärlek och ta vara på kärleken du omges av. Vad är viktigast? Den fejkade världen eller den riktiga världen?