, ,

Full av glädje

Det är så underbart att få hem dom. Även om man oftast hinner vänja sig vid att inte ha barnen här varannan vecka så blir man extra glad, lycklig och varm i kroppen när hemmet fylls av skratt, irritation, extra mycket mera tålamod men främst ännu mera kärlek. Jag älskar er! Så mycket! Att ha hela familjen samlad kring bordet och under samma tak, är den bästa känslan.

,

Oskuld tagen

Efter allt hårt slit så förtjänar man lite materiel ting. Så vi har skämt bort oss en aningen och jag har tagit oskulden när det gäller bärbar dator. Alltså bärbar dator har man haft innan men inte något som så lyxigt och extra ordinärt som denna skönhet.

, , ,

Invigning HusmanHagberg Växjö

Min syster är mäklare för HusmanHagberg (Sveriges bästa mäklarbyrå enligt mig) och idag hade dom invigning av deras nya kontor. Mer centralt, mer öppet och otroligt proffsigt och stilrent kontor. Hela familjen var på plats, som det brukar vara vid sådana tillställningar då det är viktigt att man representerar pappa bla och ger stöd till familjen. Dessutom fick jag ypperlig tillfälle att nätverka med bankmän, journalister och självaste VD för HusmanHagberg. En väldigt givande eftermiddag med lite jobb samtal emellan. Blev inte så långvarig då jag hade fotbollsträning att passa med B.

, ,

Skärmberoende

Ser ni något som sticker ut ifrån bilden? Något unikt och något så vackert, egentligen. Det är skrämmande hur skärmberoende vi har blivit. Hur vi ständigt är uppkopplade och hur vi ständigt kollar omgivningen på vad som gör eller hittar på. Vad hände med den personliga kontakten som vi en gång hade för varandra? Att vi faktiskt tog oss tiden att lyfta upp telefonluren för att utbyta ett par ord med varandra. Att vi faktiskt planerade träffar, allt ifrån fika till middagar. Varför har det blivit så här? Där vi måste hävda oss, söka uppmärksamhet, visa omvärlden hur vi har det eller hur inte har de…? Bilden som man publicerar är så missvisande och helt fel många gånger. Inte konstigt att den psykiska ohälsan blir större och värre. Och barnen blir mer och mer bortglömda för att föräldrarna eller vuxna i deras omgivning ständigt kollar ner i deras skärmar.

Hur ser du på ditt skärmberoende? Är detta något du kan minska på?

, ,

Tekniken

Här hemma är vi alla teknik intresserade och lite nördar. Men ibland så vill inte riktigt tekniken samarbeta med en och det är oftast när jag ska hålla på med något och så funkar det inte riktigt. Så får man skit för att man har ”förstört” något och det dröjer inte länge förrän problemet är löst och så får man sig en uppläxning på vad man inte ska göra och bör göra istället.

Någon som känner igen sig i de?

, ,

Hipp hipp hurra!

Då har man blivit ett helt år klokare och trots bråkiga stunder med barnen så är jag otroligt glad och tacksam för att jag fick fira min dag tillsammans med familjen. Att få vakna med alla mina underbara, dela matbord, njuta av god mat och tårtan som dom har bakat till mig. Fantastisk fin present som jag ser framemot att få pryda väggen med och blommor som doftar härliga till. Jag har fått så fina gratulations hälsningar och omtanke från gamla och nya vänner. Och mina fina medarbetare överraskade mig igår med en bukett. Så mycket kärlek. Så mycket värme. Dessutom kunde vi njuta av de fina vår/sommarvärmen och sparka lite boll och kasta boll med X. Hela familjen. Precis som det ska vara.

Tack alla ni som förgyller mina dagar. Tack för att ni har mig i tankarna. Tack för att ni håller mig nära ert hjärta!

, ,

Mänsklighetens märkliga tänk

Det är så lätt att sakna de man inte har i livet medan de man har i livet är lätt att ta för givet.

Varför är vi såna? Varför fungerar vi människor så? Är det så svårt att leva i nuet? Att njuta av de man faktiskt har och inte tänka ”tänk om”… Ordet ”om”…

Hur långt är man villig att gå för ett ”om”? Man kan förlora ett allt. Det finns mycket som står på spel. Jag är inte villig att betta de men frågan är du?

,

Jag

Jag lär. Jag lär varje dag. Att vara öppen i mig själv och ärlig i min känsla. Att inte stänga igen även om det gör ont. Att våga stå kvar även när det gör ont. Att våga stå kvar även när andra lämnar. Att våga omfamna de som gör ont likväl som att jag omfamnar det som gör mig glad. Att möta andras val och acceptera att jag inte kan förändra de. Men ha modet att förändra de jag kan. Att inte gå bakåt. Inte ha för bråttom framåt. Utan vara i det jag är. Att inte längre vara rädd att jag inte blir vald för det är inte samma sak som att bli bortvald. Att samtal med människor berikar. Även om man inte är överens. Att gå den väg mitt hjärta vill inte vad min hjärna tycker. Fast och andra sidan, idag kanske min hjärna skulle varit starkare än hjärtat. Jag lär. Jag lär mig varje dag. Jag.

,

Skadan är skedd

När man en gång byggt en bro med stabil grund och när den bron och stabilitet helt plötsligt får sig en spricka. Då kan ens värld rasa samman på nolltid. Hur gör man för att laga den sprickan? Går det att laga den eller finns risken att sprickan blir allt större och djupare? Man brukar säga att med tiden så läker sår. Visst gör den de. Men när skadan redan är skedd, hur gör man för att bryta den mentala påfrestningen? Livet är inte lätt. Hade den varit de så hade alla varit lyckliga och krig hade inte existerat. Man hade älskat istället för att hata. Endast tiden får visa vad som är rätt eller fel.

Lär dig livets stora gåta. Älska, glömma och förlåta!

,

94 år

Familjens äldsta huvud, den sanna drottningen, hon som är familjens starka stomme och grund. Idag är hennes dag och idag fyller hon hela 94 år!

Sån ära och vilken gåva gud givet oss och henne som fått uppleva livets hårda väg i så många år. För 26 år sedan (när jag var 6 år) välkomnade hon och farfar mig till familjen. Som deras första barnbarn. Hon och farfar välkomna mig och min mamma till Sverige i början på 90 talet. Farfar lämnade livet lite tidigare men farmor, hon har fått se oss tre barnbarnen växa upp och bli vuxna, egna individer med starka personligheter. Hon har även fått se barnbarns barn födas och växa upp.

Farmor har inte alltid haft de lätt. Hon har mött på motgångar i samband med att hon åldrats. Men hon har rest sig upp och ser de positiva i hennes motgångar.

För henne höjer jag glaset, för henne lyfter jag hatten och för henne sjunger jag ”Ja må hon leva”.

Jag älskar dig!