, ,

Kärlek och relationer

Ok, jag ska ge mig på att skriva om något som jag brinner för…
Men detta kommer bli en utmaning för det är svårare än vad man tror, det är liksom inte bara till att skriva ner de.

Jag ska ge det ett försök.

.

Som alla vet så är jag sambo med min älskling, jag nämner ogärna hans namn men han är lika gammal/ung som jag och vi har snart vår 4 års dag. Smiley Faces

Bara de är helt galet tycker jag!
När mina vänner frågar mig, vad är hemligheten så vet jag knappt själv vad jag ska svara.
Jag nämnde de härom dagen att jag fortfarande är kär i min prins.
Ok, tänker ni då?
Jag vet… Jag själv kan inte fatta att jag faktiskt är de.
Men vårt förhållande har inte alltid varit en dans på rosor, vi har haft bråk och uppehåll som många förhållanden oftast har (tror jag).
Vi har vuxit tillsammans. Jag menar, vi har haft våra tuffa perioder där vi som individer egentligen ska växa upp och bli vuxna åt varsitt håll. Men i de här förhållandet så har vi blivit vuxna tillsammans vilket jag kan säga har varit väldigt tufft.
Den ena växer in i rollen fortare medan den andra fortfarande vill vara ung och göra alla dessa crazy things.
Det gäller att hitta en balans och som jag kan tänka mig att många förhållanden brister/faller på.
Vi gjorde de…
Jag ville ha lugn och ro där vi bara var vi två medan han fortfarande ville härja/festa och ha roligt.
Kan inte klandra honom för de men det blev som de blev och det blev bättre.

Växa tillsammans

”Människor ändrar sig hela livet. Man får erfarenheter och ändras. Många problem i relationen handlar om att man inte kan handskas med denna förändring. Istället för att ständigt upptäcka sin älskade, ett äventyr i sig, så känner man att man förlorar varandra.
Livet innebär förändring, det är något nödvändigt. Detta är något bra och något man borde ta till sig. Om vi inte växte och blev erfarna så skulle vi inte må bra. Om man ska få ett förhållande att fungera så måste man acceptera detta.

Hur bra var inte de citatet?

Du ändras och din älskade ändras. Om du försöker låta bli att ändras kommer du inte att fungera.
Detsamma gäller om inte din älskade förändras.
Detta går inte särskilt fort.
Många tror att förändringen bara kommer över en natt, men så är det inte.
För oss tog det ett par månader.
Jag trodde inte jag skulle finna tillbaka till oss men hans kärlek till mig/oss väckte mig och fick mig på fall igen.
Än idag kan jag gå runt och tänka på – What if?
För idag är jag lyckligare än någonsin!

Men hur får man det att fungera då?
Jo för att få en fungerande relation så måste man tillåta varandra att växa och förändras.
Det kan leda till att man växer åt olika håll och tillslut växa ifrån varandra.
Hur gör man för att undvika de då? – Man måste engagera sig i varandras liv!

.

Detta skriver jag ner med egna erfarenhet.
Vilket för min del känns väldigt personligt men jag vill mer än gärna dela med mig av detta och jag hoppas ni har fått lite tankar och kanske hjälp på traven.
Om ni har frågor om något så var inte rädd att fråga – Våga att Våga!

Värdefulla ord

Att ord kan betyda så mycket på olika sätt.
Ord kan bli kalla, varma, skapa känslor på både gott och ont…
Dom kan missuppfattas och uppskattas.
Man kan fälla tårar – glädjetårar och känslomässiga tårar.
Jag kan skratta åt ord… Ord som blir till skämt, det är jag nog inte ensam om.
Blir glad av att bara skriva ner den meningen.

.

Har ni tänkt på vad små bokstäver kan göra så mycket inverkan i folks liv?
Ett språk som vi är beroende av.

När sitt förflutna hinner ikapp en

Jag känner en vän till mig som är singel och helt fabolous!
Hon lever livet och leker med den.
Vilket jag tycker är awesome.

.

Hon har nu träffat en kille som får henne att le och på nått sätt känna sig lite speciell och lycklig.
Vilket är förståeligt att man vill hålla sig fast vid honom.
Men under en månads period har hon träffat på way to many guys for all the wrong reasons typ…
När vi precis började klilcka som vänner så ville jag verkligen hjälpa henne att finna en toppen kille.

Det var då hon och en vän till min älskling träffades.
Han föll för hennes personlighet direkt, vilket jag förstår för hon är skit rolig som person.
Och den här vännen till oss gillar tjejer med humor.
Dock berättade inte hon för mig att hon egentligen redan har träffat en annan bra kille (ifrån Växjö) som hon passat bättre ihop med.
Ok, fine när jag väl fick höra historien.
Nadas problemas liksom… Det är lliksom inte jag som ska dejta killarna?!
Tyvärr så verkar det som nu då – 3 veckor senare att den här Växjö killen inte är intressant längre.
Under dessa 3 veckor har hon dejtat/träffat/delat säng med olika killar.
Hmm.. Säger jag då…
Trevligt på ett sätt att skaffa ”nya vänner” och skapa ett kontaktnät men när man kommer fram till en viss siffra med killar som hon har bytt saliv med så börjar man ju undra lite.
Den här nya killen som får henne att må så bra, är jag lite rädd för att hennes pass will pass her by.

.

Hur tänker killar egentligen?
Och hur tänker vi tjejer?
Ok, vi vet att vi alla har lite skit i bagaget men när det är i loppet av typ en månad… Blir det negativt bagage då?
Blir man automatisk stämplad som slampa?
För om killar beter sig så här upplevs det mer som en macho-grej. Typ ju fler han har, desto mer status.

.

Hur skulle du som kille reagera ifall du fick höra ifrån någon att den tjejen du dejtar har träffat 3 andra innan dig typ så tidigt som helgen innan ni sågs?
Skulle intressent finnas kvar?

,

VIKTIG info!!!

Jag har nu bytt domän namn från glasssessan.se till camilles.se.
Lättare att komma ihåg va? 😉 Dessutom kortare/mindre att skriva varje gång ni ska till min blogg.

Hur arg och irriterad kan man bli

Varför kan jag inte bara släppa de?
Aaaah, blir fan tokig!!

Finner inga ord

Hur kan man kalla någon man älskar för psykopat, eller att man är psykisk störd?
Hur kan man säga till den man älskar att han/hon är dum i huvudet och en idiot?
Människan i fråga är så störd att han/hon behöver söka upp någon till att prata av sig med (typ en psykolog).

Är detta kärlek?
Ska det vara så här?
Mamma talade aldrig om för mig som liten att kärleken kunde göra så här ont.
Att man kunde bli bemött av sånna ord, sån ilska, sån hat…

Blir bara sååå…

…finner inga ord för vad jag egentligen känner men jag är fan ta mig varken glad eller lycklig.
Vad gör jag för fel?
Jag ropar, skriker, sväljer min egen stolthet och håller igen mina tårar.
Jag exploderar snart och kommer förmodligen ångra för mina dumma tankar och handlingar.
Känner mig så jävla svag men samtidigt vet jag att jag är stark!
Klarar jag denna karussell en gång till?
Är det värt allt?
Är det bättre att bo själv?
Åh… Dessa frågetecken jag har… Kan jag få ett jävla svar???
Orkar inte, vill inte… Hör ni? Jag PALLAR INTE!!

Måste bara skriva ner detta!!!

Jag blir sååå ledsen när en utav mina vänner tar beslutet om att lämna bloggvärlden…
Hon nämner om att det inte har med att hon har blivit ”trampad” och ”trakasserad”.
Om så är fallet så tycker jag det är sjukt!
Jag förstår inte hur man kan klanka ner på folk på de viset.
Min vän som är sååå snäll, så omtänksam och helt oskyldig – och blir behandlad på detta viset.
Fattar inte…
Visst kan man lämna kommentarer osv… Men har man rätt att trycka ner folk på de viset?
Det gör mig ledsen, förtvivlad och lite små arg faktiskt.

Varje morgon

Jag och min sambo bor ca 3km utanför byn, alltså ute på landet. Och eftersom det är en bit in så har jag lovat min sambo att flyttar vi hit så kan jag köra dig till jobbet varje morgon (han börjar jobba kl.07.00 varje morgon).
Men nu har jag tröttnat på att köra honom vilket har resulterat till att vi kanske måste flytta härifrån.
Vilket jag kan tycka är lite tråkigt och anser ”problemet” som ren lathet.
Det går att cykla in och visst går det att gå in också bara att det tar lite längre tid.

Jag blir bara så trött!
Ska försöka somna om igen.

– Inlägget skriven ifrån min iPhone

Kärleken är blind

Nog har man hört de uttrycket.

När två personer träffas och börjar fatta tycke för varandra så är man försiktig och försöker verkligen visa sina bästa sidor för att kunna behålla varandras intresse för varandra.
Och när dessa två personer har kommit fram till att dem vill inleda ett förhållande så hoppas ju man på att den uppfattning man har skaffat sig om varandra är en långvarig uppfattning.

Jag antar det är därför många går åt skilda håll numera för att under förhållandet som dem en gång tog beslutet att inleda inte stämde överens med uppfattningen som skapades under den tid då det inte var riktigt seriöst…

Är de detta dem kallar att kärleken är blind?

– Inlägget skriven ifrån min iPhone