,

Vägskäl

När man står framför ett vägskäl och vet inte riktigt vilken väg man ska ta. Då är man rätt vilsen. Hjärtat säger en sak och hjärnan något helt annat. Vad ska man lyssna på? Vilken väg ska man ta? Hur vet man vilken är rätt? Jag vill veta var vägen leder mig. Kommer gå denna långa väg ensam eller hand i hand med dig?

,

Skyll dig själv

Jag vet inte om det är så jävla smart. Men vad fan… Jag kan inte stanna hemma pga mensvärk. Ni hör ju hur löjligt det låter?! Men i själva verket hade jag behövt ligga i fosterställning i vår varma säng med Nyhetsmorgon på tv:n för att komma på nära tankar än denna fruktansvärda smärta. Tänkte ringa till min BM om någon timma för och se ifall det finns något man kan göra. Men här sitter jag, i matsalen på jobbet med en kopp kaffe och kvider. Flåsar mellan smärtorna och håller igen tårarna. Fy fan för dig jävla mens! Du kan dra åt helvete!!

,

Kan fan inte ta den här skiten mer

Det är sällan jag klagar. Men idag är jag fan less på skiten. En gång i månaden blir jag helt förstörd. Helt invalid och har så fakking ont! Smärtan jag har varje gång jag har mens är inget jag önskar min värsta fiende. Kom hem från jobbet för en stund sen. La mig direkt i fosterställning och bröt ihop. Höll redan på i bilen på vägen hem men bet mig själv i läppen flera gånger och intalade mig själv att jag får slappna av när jag kommer hem. Köra med ögonen full med tårar och släppa fram smärtan ännu mera skadar bara mig själv mer.

Imorgon måste jag ringa min BM för att få bukt på de här. Jag kan inte leva med de. Vägrar ha de så här varje jävla månad! Jag har aldrig haft detta problem innan barnen. Detta har kommit efteråt. Och det hindrar mig från att jobba, göra saker och fungera som en vanlig människa. Är det någon mer än har som har sådan mensvärk?

Usch och fy!!!

,

Sjung med själen

Som många utav er redan vet så älskar jag musik. Älskar att lyssna. Älskar att dansa till den. Älskar att sjunga. Musik för mig betyder enormt. Den kan få mig att känna lycka, glädje, sorg, ilska och den kan även få mig att skratta. Musiken kan uttrycka mitt mående för stunden men den kan även vara grunden till mitt humör, hur min dag kommer att se ut. Jag känner mig oftast ett med musiken eller är musiken ett med mig. Musik behöver inte alltid vara med text för att få mig att känna, musik kan även bara vara melodier. Och musiken behöver inte skapas av instrument eller en röst. Där är det endast fantasin som sätter gränser. Musik är verkligen något vackert! Mer musik åt folket!

, ,

Vem är jag?

När du ser, du ser mig
Ser mig vad ser du då
En verklighet vi skapat oss, där inte vi är samma sak
Säg mig vem är jag, var är hemma
Så många gånger jag, frågat mig själv.

.

Du är min spegelbild. Jag ser dig i mig. Du ser mig i dig. Så som du har skadat dig själv, skadar du mig. Ärr som jag än idag lever med. Minnen som kommer då och då. Jag återupplever de allt för ofta numera. Så fort jag blundar. Så fort jag somnar.

.

Söker svar om mig själv, blir lika vilsen varje gång
Kamouflage i en stad, där alla ska se lika ut
Säg mig vem är jag, var är hemma
Så många gånger jag, frågat mig själv.

.

Att inte kunna lita på folk. Att inte kunna släppa in människor. Att leva med denna fasad. Jag tappar fotfästet. Allt är ditt fel. En gång i mitt tidigare liv har jag hatat mig själv. Det var genom hur du såg mig, tittade på mig och hur du fick mig att känna mig.

.

För jag är identitetslös
Allt är kluvet inom mig
Jag hör inte hemma nånstans, nånstans
Har letat överallt
För jag är identitetslös
Finns det någon plats för mig
Jag hör inte hemma nånstans, nånstans
Har letat överallt.

.

Jag vet vem jag är nu. Det är tack vare mina två söner. När dom blev till så förstod jag min mening och plats i livet. Ja, jag är kluven fortfarande. Men det är just för att minnena gör sig påmind. Känslorna. Rädslan. Skräcken. Innan jag blev mamma kände jag mig otroligt vilsen. Mitt liv kunde ha gått snett många gånger om. Men en inte styrka höll mig på rätt sida vägen. En styrka jag inte vet var jag fick den ifrån. En styrka jag försöker hålla mig kvar i för det händer att jag måste ta fram den för att klara mig igenom svåra tider. Så tack! Ja, jag är faktiskt tacksam för allt de hemska som har hänt. Allt jag varit med om är grunden till den jag är idag. Format mig och skapat mig.

,

Utan eftertanke

När man har planerat något, sett framemot något, ett arbete man länge har velat göra så är man helt klart glad och taggad över att man äntligen befinner sig i de. Man får kvitto på att det faktiskt har varit bra, de man har tänkt, föreställt sig osv. Men så kan allt de där också vända. Det vände fort. Och jag tog åt mig mer än vad jag trodde. Det är inte själva grejen att man gjorde en avvikande handling för jag förstår att när man gör ett jobb som är mindre tillfredställande så försöker man komma på lösning, se lösningar istället för problem. Men när lösningen i de här fallet resulterar till otacksamhet för tiden man faktiskt har lagt ner så önskar man att lösningen kunde ha varit något annat. En besvikelse. En ledsamhet i mig.

, ,

Fattigdom

Efter den goda middagen satte vi oss för att prata om julklappar och önskelista till tomten. B hade ett par saker som han önskar sig men vi var även noga med att poängtera att tomten bestämmer om han förtjänar att få några klappar efter att ha pratat med oss om vi tycker han har varit snäll och lydig. Vilket han ändå förstod och tycker att han borde få klappar och ansåg att han har både varit snäll och lydig. Och under diskussionens gång fick han även höra att jag har levt fattig som liten och hur viktigt det är att uppskatta och vara tacksam för allt man har.

Att berätta för ens barn att man inte hade så god mat alla gånger eller att man faktiskt inte ens hade bestick att äta med, tallrik att lägga maten på eller ens hela, rena eller passande kläder på sig. Eller något så självklart som vatten hade jag inte alltid tillgång till. Att en toalett och dusch inte fanns när jag var fattig liten tjej, eller hade en säng att sova på eller ja… Ett rum att ens leka i – ett eget sovrum med leksaker, lampa, böcker etc.

När jag stod och höll på att diska rent stekpannan började jag tänka på mitt tidigare liv. Hur mycket mamma kämpade för mig. För att jag skulle ha det bra. Och hur traumatiserad hon måste ha blivit eller kanske fortfarande är efter allt som hon/vi har gått igenom. Det måste verkligen varit tufft som ensamstående mamma med knappt någon inkomst att försörja sitt barn och sig själv. Samtidigt som hon var äldst i en syskonskara på 6 och föräldrar som var bönder där hon förväntades hjälpa till. Jag beundrar min mamma samtidigt som jag ibland inte kan förstå hennes tänk och resonemang kring livet. Men hennes kämpar anda är något jag ser upp till och önskar att jag var hälften så krigslysten eller besitter med samma styrka som henne.

När vi närmar oss en högtid som jul där vi människor blir rätt giriga och köper oss massa materiella ting. Både till oss själva men också till nära och kära. Skänk gärna en tanke till dom barn som inte har något. Jag brukar vid jul skänka en krona eller två till en organisation som heter VitJul. En organisation som tar upp kampen om barnens rätt att ha en vit jul. Glöm nu inte bort att materiell lycka är kortvarig lycka medan de emotionella är den man minns och uppskattar som mest.

, ,

Känslostorm

Kom nyss ut från en välbehövlig massage. Och jisses vad hon tryckte på mig. Mest över mina axlar, nacke och skuldror. I denna stund som jag skriver detta inlägg sitter jag med tårar och känslor som inte går att stoppa. Känslor som utlöstes i samband med massagen. Hon som gav mig massagen sa de att det ligger väldigt mycket stress och känslor i dina axlar, nacke och skuldror. Det är där all stress hamnar. Och nu när lite utav de släppte så kommer allt de ut nu. Vilket stämmer. Allt som har med separationen, vara ensamstående, en ny man i livet, från två hundar till en, bara ha pojkarna halvtid, mina föräldrar som inte är stöttande nog, hitta min nya roll i mitt nya liv, nya känslor, nya tankar, nytt liv och nya utmaningar och äventyr. Allt de där fanns och finns på axlarna, nacken och skuldrorna. Hon nämnde även de att det kommer ta ett par sittningar till innan allt de där har släppt.

Jag är mör, helt matt, huvudvärk och yr på köpet. Men snart är det helg. Snart är jag hemma med min familj igen. Snart är jag hel. Jag ska be lite extra ikväll. Denna gången för mig. Min tur att vara lite ego.

,

Högre makter

Har människor i din omgivning, nära familj, släkt eller vänner, behandlat dig illa och får dig att må dåligt, se ner på dig själv eller bara i ditt undermedvetna få dig att inte acceptera dig själv för den du är. Låt Guds vrede ha sin gång. Deras öde ligger i hans händer. Att hämnas. Hata. Sjunka lika lågt. Hjälper inte. Du är en större människa än så.

Av egen erfarenhet vill jag nu dela med mig till er att ödet är runt hörnet. Den finns där. Ha lite tro. Karma is a bitch!

,

Resa obeväpnad

Igår kväll fick indianerna för sig att smyga på bland vassen. Vilket gjorde att jag panikartad ville bara tillbaka till hotellet och hoppades på att receptionen sålde bindor eller tamponger. Till min stora förvåning så hade dom inte detta. Vilket är jätte märkligt att man inte har. Fick glädjas åt att det ska finnas en butik i närheten som öppnar kl.06 som ska sälja de jag behöver. Klockan är nu 04.42 och jag har sovit JÄTTE dåligt och JÄTTE oroligt. Dessutom har jag varit vaken i lite mer än 1 timme och haft så ont! Varför skulle jag få mensen nu när man är på bortaplan? Jag ska inte ha mensen förrän nästa vecka. Detta var ändå något jag kollade och räknade på innan resan. Jag förstår inte hur jag ska klara av hemfärden idag utan värktabletter och den butiken som öppnar kl.06 är mitt enda hopp till skydd. Vill helst inte åka oskyddad hela dagen idag. Jag har dessutom inga ombytten till de. Helt ärligt talat så vet jag inte ens om jag klarar gå till butiken ens. Men jag måste! Smärtan jag har nu måste verkligen avta tills dess.

Detta är sista gången jag reser obeväpnad!