,

Mammas hjärta

Imorse var första gången jag lämnade barnen åt varsitt håll. B på fritids på sin nya skola och C på dagis. Lämnade C först utan storebror och det var en pärs i sig. Han skrek och grät en massa men lugnade tydligen ner sig efter en kort stund jag lämnade dörren. Och när jag och B åkte hemifrån så var han grymt taggad och vi pratade hela vägen till skolan om skolan. Men så kom hans panik och ångest när han förstod att jag skulle lämna honom. När han får sån panikångest så börjar han hyperventilera och blir mer eller mindre svår att lugna så jag stannade kvar 10 min extra, tills frukosten mer eller mindre. Då lugnade han sig tills jag skulle åka. Jag är så stolt över mig själv att jag lyckades hålla mig lugn men ändå bestämd vid båda lämningarna. Om jag bröt ihop? Det är klart jag gjorde. Så fort jag satte mig i bilen och lämnade Bs skola så kom tårarna och skuldkänslorna om att man är den sämsta mamman i världen som bara lämnar barnen gråtandes och skrikandes. Men de som lugnade mig längst vägen var att dom båda två kommer att lugna sig så småningom om och då kommer lämningen vara som bortblåst. Självklart ringde jag både dagis och skolan för att se ifall pojkarna lugnat sig. Och mycket riktigt så dröjde det inte länge förrän dom båda slappnat av och leker massor. Nu ser jag framemot hämtningen av pojkarna för att höra hur deras dag har varit.

Men visst, jag ska inte sticka under stolen med att mitt mamma hjärta har gjort ont idag men lagades lika fort när jag fick bekräftat att båda mår bra och har det bra.

Vilken oas

Efter att ha kommit hem ifrån min kusin så blir man bara mer och mer hus sugen. Dom har under ett års tid renoverat deras trädgård och idag var första gången jag fick se resultatet. Solen bestämde sig även för att titta fram när vi bestämmer oss för att njuta av trädgården under tiden jag och Lohilo var där på visit.

Hur kan man inte bli kär i denna vackra trädgård? Dom har verkligen gjort ett fantastisk jobb. Det är ”bara” ett orangeri som saknas och små detaljer med växthuset som bla dörrar. Längtar verkligen till hus, trädgård, grillkvällar, barnen och hundarna får springa lös, frukost och fika på uteplatsen/uteplatserna och allt annat som är fantastiskt med hus.

, ,

Full av glädje

Det är så underbart att få hem dom. Även om man oftast hinner vänja sig vid att inte ha barnen här varannan vecka så blir man extra glad, lycklig och varm i kroppen när hemmet fylls av skratt, irritation, extra mycket mera tålamod men främst ännu mera kärlek. Jag älskar er! Så mycket! Att ha hela familjen samlad kring bordet och under samma tak, är den bästa känslan.

,

Hipp hipp hurra hurra hurra hurra

Vår äldsta pojk är numera 6 år. Helt otroligt vad tiden går fort. Och vi har firat honom med en tårta utan dess like. Något som imponerade stort på alla. Vilket är roligt då det tar två dagar att göra tårtan. Dessutom bjöds det på smörgåstårta också. Japp, även den hemmagjord. Jag tycker det är roligt och små mysigt att stöka inför högtider. Även om det oftast innebär stress. Det är reaktionerna och feedbacken som gör att de blir värt de. Nu har alla i familjen fyllt år för i år, vilket innebär att jag nu kan andas lugnt till januari 2020 med stök.

, , ,

Invigning HusmanHagberg Växjö

Min syster är mäklare för HusmanHagberg (Sveriges bästa mäklarbyrå enligt mig) och idag hade dom invigning av deras nya kontor. Mer centralt, mer öppet och otroligt proffsigt och stilrent kontor. Hela familjen var på plats, som det brukar vara vid sådana tillställningar då det är viktigt att man representerar pappa bla och ger stöd till familjen. Dessutom fick jag ypperlig tillfälle att nätverka med bankmän, journalister och självaste VD för HusmanHagberg. En väldigt givande eftermiddag med lite jobb samtal emellan. Blev inte så långvarig då jag hade fotbollsträning att passa med B.

, ,

Hipp hipp hurra!

Då har man blivit ett helt år klokare och trots bråkiga stunder med barnen så är jag otroligt glad och tacksam för att jag fick fira min dag tillsammans med familjen. Att få vakna med alla mina underbara, dela matbord, njuta av god mat och tårtan som dom har bakat till mig. Fantastisk fin present som jag ser framemot att få pryda väggen med och blommor som doftar härliga till. Jag har fått så fina gratulations hälsningar och omtanke från gamla och nya vänner. Och mina fina medarbetare överraskade mig igår med en bukett. Så mycket kärlek. Så mycket värme. Dessutom kunde vi njuta av de fina vår/sommarvärmen och sparka lite boll och kasta boll med X. Hela familjen. Precis som det ska vara.

Tack alla ni som förgyller mina dagar. Tack för att ni har mig i tankarna. Tack för att ni håller mig nära ert hjärta!

, ,

Mänsklighetens märkliga tänk

Det är så lätt att sakna de man inte har i livet medan de man har i livet är lätt att ta för givet.

Varför är vi såna? Varför fungerar vi människor så? Är det så svårt att leva i nuet? Att njuta av de man faktiskt har och inte tänka ”tänk om”… Ordet ”om”…

Hur långt är man villig att gå för ett ”om”? Man kan förlora ett allt. Det finns mycket som står på spel. Jag är inte villig att betta de men frågan är du?

,

94 år

Familjens äldsta huvud, den sanna drottningen, hon som är familjens starka stomme och grund. Idag är hennes dag och idag fyller hon hela 94 år!

Sån ära och vilken gåva gud givet oss och henne som fått uppleva livets hårda väg i så många år. För 26 år sedan (när jag var 6 år) välkomnade hon och farfar mig till familjen. Som deras första barnbarn. Hon och farfar välkomna mig och min mamma till Sverige i början på 90 talet. Farfar lämnade livet lite tidigare men farmor, hon har fått se oss tre barnbarnen växa upp och bli vuxna, egna individer med starka personligheter. Hon har även fått se barnbarns barn födas och växa upp.

Farmor har inte alltid haft de lätt. Hon har mött på motgångar i samband med att hon åldrats. Men hon har rest sig upp och ser de positiva i hennes motgångar.

För henne höjer jag glaset, för henne lyfter jag hatten och för henne sjunger jag ”Ja må hon leva”.

Jag älskar dig!

,

Våld och hot

Jag är uppfostrad med en helt annan syn på uppfostran och disciplin. Något som vi i modern tid skulle kalla för våld och hot. När man var liten så tänkte man inte så mycket på de utan man liksom på något sätt förstod att det är så här man får veta vad som är rätt och fel. På så sätt hade jag även respekt mot mina föräldrar. Och ja, ibland levde jag i rädsla. Det har på ett sätt präglat mig till den person jag är idag. Jag skulle aldrig någonsin få för mig att köra samma sorts uppfostran på mina barn. Även om jag vet att mina föräldrars sätt faktiskt gav resultat så tror jag ändå att det går att uppfostra barn på ett helt annat sätt genom att vara konsekvent istället. Men kan man vara konsekvent utan att ”hota”? Eller ska man köra den omvända psykologin genom att uppmuntra bra beteende istället?

Ex: ”För att du nu skött dig så kommer jag ge dig denna belöning”, ”För att du nu skött dig så ska jag läsa denna boken för dig”, ”För att du nu skött dig så kan du nu börja utöva sporter”. Den vanligaste sättet vi vuxna gör är just de här med att ”hota”.

Ex: ”Nu när du gjorde denna dumheten kommer du aldrig mera få titta på tv”, ”Nu när du gjorde denna dumheten kan du glömma paddan”, ”Nu när du gjorde denna dumheten kommer du aldrig få göra något roligt” etc….

Hur uppfostrar du ditt/dina barn? Vilken metod kör du? Den uppmuntrande eller den sk ”hotfulla” varianten?

,

Valentine’s Day 2019

Idag har jag varit hemma och vabbat med B. Inget jag klagar på. Rätt mysigt att ha hemmadag. Och när man ändå är hemma så passar man på att ha huvudvärk hela dagen. Vi har tillsammans njutit av en rejäl brunch och senare ikväll blir det bakad potatis med baconröra. Sen blir det att hämta matkassar och en PW runt sjön. Jag har dessutom mottagit fantastiska meddelanden från familj, släkt och vänner. Kärleksförklaring till mig. Vissa har verkligen berört mig på djupet och fått mig att fälla en tår eller två. Tack för att ni finns i mitt liv!