Winner winner

Underbar start på helgen. Fick sovmorgon och drog mig lite i sängen. Spelade lite SIMS och gick sedan över till lite PUBG. Ett game senare och jag vann! Yay! Bådar gott för denna underbara helg som har börjat helt fantastiskt. Och kvällen är inte slut än.

,

Den perfekta Instagram bilden

Är så trött och lite äcklad av människor som försöker framhäva sitt perfekta liv i bilder på sina sociala media kanaler. Kan man bara inte lägga ner de och visa den nakna sanningen istället? Tror vi alla skulle må bättre av att visa hur mänskliga vi är istället för att sätta denna press på varandra om att hon har den bästa mannen, hon kan laga godast mat, han har den mest älskvärda kvinnan, deras barn är den mest väluppfostrade etc… Så less på de. Våga vara du! Måla inte upp någon bild som inte stämmer överens med verkligheten. Ingen tjänar på de.

Älska dig för den du är!

Damn I feel so fakking good

Idag är en sån dag. Jag känner mig sexig, snygg, het, självförtroendet idag är verkligen på topp. Hjärnan och hjärtat jobbar ihop. Jag utstrålar precis de jag känner. Damn! Idag är det verkligen INGEN som kan stoppa mig. Watch out, this bitch is here to stay.

,

Vad värdesätter man?

,

Att förlora eller bli förlorad

Losing a relationship hurts. But losing yourself in a relationship hurts longer!

Det ligger något i de. Eller rättare sagt, det ligger ganska mycket i de. Jag förlorade mig själv i mitt förra förhållande. Där förlorade jag mig själv mer och mer under ett 10 årigt förhållande. Där jag anpassade mig och glömde bort min egna vilja. Tack vare en nyfunnen vänskap som sedan ledde till en relation, fick han mig att öppna upp mina ögon. Han fick mig att förstå mitt egna värde. En frihet. Han visade mig kommunikation. Han stärkte mig. Sättet han fick mig att lyfta min blick. Se ljuset. Visade mig dom olika vägar, riktlinjer och mål. Drömmar. Istället för att ha någon som höll mig tillbaka så var han den som drev på. Fick mig att tro. Fick mig att våga hoppa!

,

Skyll dig själv

Jag vet inte om det är så jävla smart. Men vad fan… Jag kan inte stanna hemma pga mensvärk. Ni hör ju hur löjligt det låter?! Men i själva verket hade jag behövt ligga i fosterställning i vår varma säng med Nyhetsmorgon på tv:n för att komma på nära tankar än denna fruktansvärda smärta. Tänkte ringa till min BM om någon timma för och se ifall det finns något man kan göra. Men här sitter jag, i matsalen på jobbet med en kopp kaffe och kvider. Flåsar mellan smärtorna och håller igen tårarna. Fy fan för dig jävla mens! Du kan dra åt helvete!!

,

Kan fan inte ta den här skiten mer

Det är sällan jag klagar. Men idag är jag fan less på skiten. En gång i månaden blir jag helt förstörd. Helt invalid och har så fakking ont! Smärtan jag har varje gång jag har mens är inget jag önskar min värsta fiende. Kom hem från jobbet för en stund sen. La mig direkt i fosterställning och bröt ihop. Höll redan på i bilen på vägen hem men bet mig själv i läppen flera gånger och intalade mig själv att jag får slappna av när jag kommer hem. Köra med ögonen full med tårar och släppa fram smärtan ännu mera skadar bara mig själv mer.

Imorgon måste jag ringa min BM för att få bukt på de här. Jag kan inte leva med de. Vägrar ha de så här varje jävla månad! Jag har aldrig haft detta problem innan barnen. Detta har kommit efteråt. Och det hindrar mig från att jobba, göra saker och fungera som en vanlig människa. Är det någon mer än har som har sådan mensvärk?

Usch och fy!!!

,

Sjung med själen

Som många utav er redan vet så älskar jag musik. Älskar att lyssna. Älskar att dansa till den. Älskar att sjunga. Musik för mig betyder enormt. Den kan få mig att känna lycka, glädje, sorg, ilska och den kan även få mig att skratta. Musiken kan uttrycka mitt mående för stunden men den kan även vara grunden till mitt humör, hur min dag kommer att se ut. Jag känner mig oftast ett med musiken eller är musiken ett med mig. Musik behöver inte alltid vara med text för att få mig att känna, musik kan även bara vara melodier. Och musiken behöver inte skapas av instrument eller en röst. Där är det endast fantasin som sätter gränser. Musik är verkligen något vackert! Mer musik åt folket!

,

Solstrålarna

En vacker kvinna går stolt över stranden med höfter som vaggar moget och inbjudande. Över hennes mage sprider sig livets strålar och förenas i navet för livets start, blänkande silverstrimmor under solens varma tunga.

För vissa en styggelse, en skadad kropp som aldrig återgår till en ung flickas orörda tanighet. För andra är det livets sätt att markera att denna kvinna varit med om livets under, hon har skänkt liv. Magens mjukhet, de runda höfterna och bröstens fyllighet antyder att denna kvinna upplevt denna unika, och ej för alla förunnade, händelse mer än en gång.

Säkra steg styr hennes gång och hon lyser i sin egendomliga vishet där hon går, hon vet nåt vi inte vet. Hon bär på en hemlighet och vackra minnen som vi avundas. Blickar av blandade känslor följer henne framåt, hon bryr sig inte om vilket. Hon är stolt över sin kropp och de gåvor den givit henne.

Jag har beundrat denna kvinna, min mor, hela mitt liv. Avundsjukt sett solen leka över silverstrimmor som för mig kännetecknar kvinnlighet och sinnlighet på samma gång.

Nu delar jag hennes hemlighet, hennes vackra minne av en livslång upplevelse som förändrade mitt liv genom ett möte med en okänd men ack så älskad individ. Min mage bär livets strålar över sin mjukhet. I min kvinnlighet är jag vacker och gnistrar.” Igår köpte jag mig två magtröjor. Och jag skäms inte över att jag har magen full med livets strålar, som jag väljer att kalla de. Vi kvinnor som har dessa fantastiska silverstrimmor, skit i idealet! Visa upp dom istället, låt magen stråla, blända för fullt på stranden tillsammans med havet eller som jag runt offentligt i stan bland betongväggarna och skyltfönster. Dom är en del av mig, nu och för alltid!

, ,

Vem är jag?

När du ser, du ser mig
Ser mig vad ser du då
En verklighet vi skapat oss, där inte vi är samma sak
Säg mig vem är jag, var är hemma
Så många gånger jag, frågat mig själv.

.

Du är min spegelbild. Jag ser dig i mig. Du ser mig i dig. Så som du har skadat dig själv, skadar du mig. Ärr som jag än idag lever med. Minnen som kommer då och då. Jag återupplever de allt för ofta numera. Så fort jag blundar. Så fort jag somnar.

.

Söker svar om mig själv, blir lika vilsen varje gång
Kamouflage i en stad, där alla ska se lika ut
Säg mig vem är jag, var är hemma
Så många gånger jag, frågat mig själv.

.

Att inte kunna lita på folk. Att inte kunna släppa in människor. Att leva med denna fasad. Jag tappar fotfästet. Allt är ditt fel. En gång i mitt tidigare liv har jag hatat mig själv. Det var genom hur du såg mig, tittade på mig och hur du fick mig att känna mig.

.

För jag är identitetslös
Allt är kluvet inom mig
Jag hör inte hemma nånstans, nånstans
Har letat överallt
För jag är identitetslös
Finns det någon plats för mig
Jag hör inte hemma nånstans, nånstans
Har letat överallt.

.

Jag vet vem jag är nu. Det är tack vare mina två söner. När dom blev till så förstod jag min mening och plats i livet. Ja, jag är kluven fortfarande. Men det är just för att minnena gör sig påmind. Känslorna. Rädslan. Skräcken. Innan jag blev mamma kände jag mig otroligt vilsen. Mitt liv kunde ha gått snett många gånger om. Men en inte styrka höll mig på rätt sida vägen. En styrka jag inte vet var jag fick den ifrån. En styrka jag försöker hålla mig kvar i för det händer att jag måste ta fram den för att klara mig igenom svåra tider. Så tack! Ja, jag är faktiskt tacksam för allt de hemska som har hänt. Allt jag varit med om är grunden till den jag är idag. Format mig och skapat mig.