, ,

När gud skapade kvinnan!

STRÄCK PÅ ER KVINNOR❤️

När gud skapade kvinnan jobbade han sent den 6: e dagen…

En ängel kom förbi och frågade.” varför spendera så mycket tid på henne?”

Herren svarade. ” har du sett alla specifikationer jag måste träffa för att forma henne?”

Hon måste fungera i alla möjliga situationer.

Hon måste kunna ta emot flera barn samtidigt.

Ha en kram som kan läka allt från ett skadat knä till ett brustet hjärta,

Hon måste göra allt detta med bara två händer, ”hon botar sig själv när han är sjuk och kan jobba 18 timmar om dagen”

Ängeln var imponerad ” bara två händer….. omöjligt!

Ängeln kom närmare och rörde kvinnan.

”men du har gjort henne så mjuk, herre”.

”hon är mjuk”, sa herren,

” men jag har gjort henne stark. Du kan inte föreställa dig vad hon kan uthärda och övervinna.”

”kan hon tänka?” frågade ängeln…

Herren svarade. ” hon kan inte bara tänka, hon kan resonera och förhandla.”

Ängeln rörde hennes kinder….

”herre, det verkar som den här skapelsen läcker! Du har lagt för många bördor på henne”

”hon läcker inte… det är en tår” sa herren.

”vad är det för?” frågade ängeln…..

Herren sa. ”tårar är hennes sätt att uttrycka sin sorg, sina tvivel, sin kärlek, sin ensamhet, sitt lidande och sin stolthet.”…

Detta gjorde ett stort intryck på ängeln,

”herre, du är ett geni. Du tänkte på allt.

En kvinna är verkligen underbar”

Herren sade: ”Det är hon.

Hon har styrka som förbluffar en man.

Hon kan hantera problem och bära tunga bördor.

Hon har lycka, kärlek och åsikter.

Hon ler när hon känner för att skrika.

Hon sjunger när hon känner för att gråta, gråter när hon är glad och skrattar när hon är rädd.

Hon kämpar för det hon tror på.

Hennes kärlek är villkorslös.

Hennes hjärta är trasigt när en anhörig eller en vän dör men hon finner styrka att gå vidare med livet ”

Ängeln frågade: ” så hon är en perfekt varelse?”

Herren svarade: ” nej. Hon har bara en nackdel – Hon glömmer ofta vad hon är värd.”

,

Vem som helst kan bli pappa…

…men alla kan inte VARA en pappa.

En biologiskpappa kan nästan vilken kille/man som helst bli, men det är inte detsamma som att vara en pappa i mina ögon! Det är den manliga rollen som visar att han finns där, bryr sig och är med i det dagliga livet som bör ses som pappa. Alltså i mitt fall, Dan, det är han som är PAPPA, vem som sen biologiskt sett är pappa är egentligen oväsentligt.

Detta gäller i och för sig främst i de fall där den biologiska pappan mer eller mindre ”struntar” i sina barn.

Finns det pappor som kan strunta i sina barn? Eller finns det pappor som bara är pappor när dom känner de? Hur tänker man isåfall? Det är som att jag skulle vara mamma endast när jag känner för de. Och för mig så är det inte så det funkar. Det var inte därför jag skaffade barn. Det är ett ansvar jag visste vad jag gav mig in på, ett ansvar jag tar med mig till den dagen jag begravs.

Fem år, en hel hand

Hur orkar du? Hur hinner du med allt? Hur??? Ja, jag önskar jag kunde ge er ett vettigt och bra svar på de. Men tyvärr… Svaret ni får är, jag bara gör de. För blicken man får, lyckan och glädjen man ser i ena barns ögon. Den är oslagbar. Helt plötsligt så är allt stress innan, under tiden och efter allt stimm och stök så värt de! Min familj som var här och firade B uppskattade all gotte. Tur att det dröjer länge till till nästa gång det blir barnkalas igen. Då hinner man sakna de och glömma bort allt stimm och stök som blir till när man har sådana här bjudningar.

Nationaldagen

Jag kan inte förstå att dagarna, veckorna, månaderna går så fort. Jag kan inte förstå att för 5 år sedan var jag höggravid och snart skulle föda mitt första barn. Att just på nationaldagen skulle mitt vatten gå.

Tisdagar och torsdagar är barnen med sin pappa ett par timmar. Och eftersom det är röd dag på onsdag – nationaldagen – så kanske pappan vill ha pojkarna över natten. Något som vi faktiskt diskuterade om hemma, ifall han ens har haft tanken till de. Drog ett mess och precis som man trodde så tänker inte pappan så långt. Allt handlar fortfarande om honom, hans behov och vad han behöver. Att man inte vill spendera mera tid med pojkarna smärtar mig. Att man inte tänker mer på sina pojkar, tänker oftare eller har dom ständigt i tankarna… Ja, det är sårande. Inte för mig. Utan för pojkarna.

Det händer att jag försöker kompensera genom att försöka vara både mamma och pappa. Med tror inte det blir så bra i längden. Bättre på att fokusera på de jag är bra på, nämligen att vara mamma.

, ,

Ensamstående

Det är inget jag strävade efter eller ens trodde skulle drabba mig när jag skaffade barn. Jag är själv uppvuxen med skilda föräldrar och trodde inte i min vildaste fantasi att jag skulle utsätta mina barn för samma misära uppväxt som jag själv varit med om. Låter kanske hårt när jag säger misär. Men nu när vi barnen är vuxna och våra föräldrar sedan ett par år tillbaka kan umgås som en dysfunktionell fungerande familj.

Att gå från tvåsamhet till ensamhet är inte alltid de lättaste. Allra minst när man har barn inblandade. Tålamodet sätts verkligen på prov och man har liksom ingen man kan luta sig mot när man är ensam. Även om man gått vidare i livet med en ny så är inte de riktigt samma sak. Jag är inte ute efter att hitta en ny pappa till barnen, en pappa har dom redan, men en förebild. En person som jag vill att dom ska se upp till, respektera och älska.

Just ikväll blev allt så verkligt! Det har ekat här hemma. Trots att högtalaren spelat musik konstant sen jag kom hem. Trots att diskmaskinen väsnat. Trots att jag har sällskap av min underbara hund. Så är ensamheten och livet som ensamstående väldigt påtaglig.

Jag har gråtit. Tårarna började rinna redan i bilen, på vägen hem. Lyssnade på våra låtar. Så många minnen. Så mycket känslor och tankar som väcktes till liv. Älskar varje minut vi är tillsammans. Njuter av vartenda sekund. Och varje gång vi är ifrån varandra känns det som att det är en evighet tills vi kommer ses igen.

Ikväll var egentligen den kvällen jag skulle bearbeta mig själv. Reflektera. Landa. Men jag har flytt ifrån denna kväll. När pojkarna blev hämtade av sin pappa så åkte jag in till Växjö för att träffa en väninna. Efter de så åkte jag till mamma. Det var väl först när jag satte mig i bilen på vägen hem som känslor och tankar kom ikapp mig. När jag väl kom hem så kom en känslostorm över mig. Tårarna rann. Satte igång lite musik. Sjöng ut min smärta. Tyvärr tillät jag inte mig själv att helt falla. Kanske kommer senare. Lördagkväll. Jag har så mycket mer att släppa ut.

Engagemang och ansvar

Nu när vi närmar oss morsdag så vill man ändå bli lite firad, trots att vi delat på oss och det faktiskt är pappa helg. Men icke, inget engagemang eller ens en tanke på att våra pojkar skulle fira deras mamma (alltså jag) på morsdag. Jag fick fråga om lov ifall jag kunde ha dom någon timme på söndag. Precis som på min födelsedag, som till morsdag, är det brist på engagemang och ansvar.

Är jag förvånad? Egentligen inte… Men än finns det hopp om att det skulle bli till de bättre. Tydligen för mycket begärt. Ska nog börja sänka kraven omgående så slipper man bli så besviken. Vem behöver en dag kallad för Morsdag egentligen? När jag har Morsdag alla dagar om året!

Vilken underbar dag!

Medan lillebror somnade sen nap så passade jag och lille B på att göra trolldeg. Han bakade och knådade och lagom till att lillebror vaknade så passade vi på att cykla lite och gå till den lilla lekplatsen vid oss. Dock blev vi inte så långvariga då värmen tar kål på barnen. Strax ska det badas och duschas innan läggning. Är det bara jag som får svårt att lägga barnen nu när det är så ljust ute?

God morgon

De fina med att vakna tidigt, som klockan är nu 04.05, är att man får se soluppgången, höra fåglarnas vackra skönsång och morgonmysa med en bebis som anser det är morgon klockan 03.33. Allting har sin charm. Förhoppningsvis så är vi inte vakna allt för länge utan kan ta och lägga oss om en stund. God morgon!

Vackraste utsikten

Är när jag har dig och mina barn i min horisont!

Tålamod

Kan man köpa en burk med tålamod någonstans? Jag har annars väldigt bra med tålamod. Men just ikväll så testades jag verkligen. Pojkarna vägrade lyssna på mig och dom vägrade att gå och lägga sig. Efter 1,5-2 tim försök med läggning så lyckades jag till slut.

Jag har äntligen kunnat avnjuta min middag och ska strax gå och lägga mig. Men om ni ser en burk med tålamod någonstans så säg till mig. Köper den mer än gärna!