,

Stolt

Finns mycket jag är stolt över. Finns mycket jag varit med om. Finns mycket mera jag har att se framemot. Men främst är jag stolt över den jag är idag, den mamma jag är till mina barn och den kvinna jag blivit! Den personliga resan jag gjort. Mina karriärs val i mitt yrkesverksamma liv. Dom vänner jag har kvar som berikar mig med så mycket värme och kärlek, som peppar, pushar och stöttar mig i allt jag gör. Och mina små prinsar som ser upp till, som älskar mig villkorslöst, som lyfter mig, motiverar mig och som får mig att vilja bli bättre i allt jag är och gör. Det är för er jag kämpar för.

Finns så mycket jag är stolt över! Det finns så mycket mera jag kommer bli stolt över. Jag är bra grym alltså! 😉

,

Glad påsk 2019

Få inleda påsken med mys frukost och sen få hem pojkarna på mammavecka och dessutom vara lång lediga tillsammans är helt underbart. Imorgon blir det iväg och leka på lekparken, sparka boll och bara njuta av våren som kommit. På söndag blir det grillat med familjen och måndag är vi lediga för ännu mera mys innan en ny arbetsvecka bär av.

,

Tålamod

En utav mina styrkor får jag väl ändå säga är mitt tålamod. Krävs mycket innan jag liksom ger med mig. Krävs mycket innan man blir bruten totalt. Och det har jag förmodligen fått med mig sen jag var liten. Efter allt man har varit med om. Mig rubbar man inte i första taget. Så många hinder och gupp jag varit med om på sistone, som fått mig att ifrågasätta mig själv och valen man gjort i livet, en aning. Men jag ger inte upp! Jag gör det för mina pojkar, jag gör de för min lilla familj, jag gör detta för att skapa en bättre framtid för oss. Jag vill drömma stort, jag vågar drömma stort. För oss! ❤️❤️❤️❤️ Allt jag gör är för oss.

,

Våld och hot

Jag är uppfostrad med en helt annan syn på uppfostran och disciplin. Något som vi i modern tid skulle kalla för våld och hot. När man var liten så tänkte man inte så mycket på de utan man liksom på något sätt förstod att det är så här man får veta vad som är rätt och fel. På så sätt hade jag även respekt mot mina föräldrar. Och ja, ibland levde jag i rädsla. Det har på ett sätt präglat mig till den person jag är idag. Jag skulle aldrig någonsin få för mig att köra samma sorts uppfostran på mina barn. Även om jag vet att mina föräldrars sätt faktiskt gav resultat så tror jag ändå att det går att uppfostra barn på ett helt annat sätt genom att vara konsekvent istället. Men kan man vara konsekvent utan att ”hota”? Eller ska man köra den omvända psykologin genom att uppmuntra bra beteende istället?

Ex: ”För att du nu skött dig så kommer jag ge dig denna belöning”, ”För att du nu skött dig så ska jag läsa denna boken för dig”, ”För att du nu skött dig så kan du nu börja utöva sporter”. Den vanligaste sättet vi vuxna gör är just de här med att ”hota”.

Ex: ”Nu när du gjorde denna dumheten kommer du aldrig mera få titta på tv”, ”Nu när du gjorde denna dumheten kan du glömma paddan”, ”Nu när du gjorde denna dumheten kommer du aldrig få göra något roligt” etc….

Hur uppfostrar du ditt/dina barn? Vilken metod kör du? Den uppmuntrande eller den sk ”hotfulla” varianten?

, ,

Obalans

Man fick sig en käftsmäll. Inte bara en, inte vara två utan tre gånger. Det är precis som att man fått sig en hjärnskakning och vet varken in eller ut. Känslorna bubblar inombords. Känslorna bubblar utombords. Hjärnan går i högvarv och man vet varken in eller ut. Vad gör jag för fel? Känner mig så ensam men samtidigt så omringad av vackra människor. Vill finna balansen igen.

,

Delad glädje dubbel glädje

Jag har tappat många vänner sen separationen men jag har även insett vilka mina riktiga vänner är.

Det har tyvärr stuckit mycket i folks ögon att man funnit lyckan med någon annan, sen kan leva ett bra välbalanserad varannan-vecka-mammaliv där barnen mår bra om inte bättre med två föräldrar som inte bor med varandra och att jag trots allt de där kan göra karriär – igen. Var tidigare butikschef innan jag fick B men valde sedan att kliva ner från karriären för att fokusera på mammalivet men efter ett par år insåg jag att vara vanlig arbetare är inte jag. Nöjde mig med att vara vanlig arbetare med att sätta mig in i olika styrelser med viktiga poster men som sedan blev till bara en styrelse eftersom jag kände mig otillräcklig som nybliven sambo och mamma på de.

Trots de så lät jag de gå ett tag och jag kände mer och mer hunger och driv till att jag inte ville spilla min potential på att vara arbetare. Och ett två tre så har jag den position jag har nu. Jag känner mig sedd, hörd och behövd och dessutom har min egna personliga utveckling i både mig som privatperson och som chef/ledare utvecklats och vuxit. Vilket är helt underbart. Hungern jag kände innan är nu lite dämpad och drivet är ännu mera motiverad. Detta är tack vare människor i mitt liv som är stöttande och pushande. Jag delar gärna av min lycka till andra så vi kan glädjas tillsammans. För jag vet att med den positiva energin man har smittas otroligt lätt vidare till sin omgivning som sedan studsar tillbaka på en. En win win helt enkelt.

,

Internationella kvinnodagen

Jag vill höja alla kvinnor till skyarna en dag som denna. Så otroligt starka och grymma vi är! Men jag vill speciellt höja och uppmärksamma alla ensamstående mammor där ute som kämpar med ensamvårdnad eller kämpar med föräldraskapet ensam. Det finns dom mammor som har gått vidare i livet med en ny respektive men sen finns det även dom mammor som inte har en respektive att luta sig mot. Att rodda allt själv eller tillsammans med någon är inte alltid lätt. Att vara förälder är inte lätt. Allt är inte guld och gröna skogar. Att vara varannan vecka förälder är inte alltid underbart, skönt osv. Ja, man må ha en del egentid. Men den egentiden känns så oviktig när man saknar sina små. Hela kroppen fylls av glädje och värme när man äntligen får hem dom på mammavecka.

Min mamma var ensamstående med tre barn, utan en respektive att luta sig mot. Dock fanns pappa i bakgrunden och träffade oss emellanåt men hade fullt upp med företagandet vilket även ledde till att det inte alltid fanns tid att träffas och umgås. Nu när jag själv är mamma och ensamstående så förstår jag hennes slit på ett helt annat sätt. Hatten av för henne alltså! Få iväg tre barn till skolan, göra läxor med tre barn, ta hand om ett hem, mätta våra munnar och se till att vi var rena och hade kläder osv. Sen dessutom jobba heltid på de. Alltså WOW säger jag bara. Ni hör ju! En superkvinna enligt mig. Hon hade oss tre barn på heltid, ska jag även tillägga. Lite skillnad jämförelse med mig då som har barnen varannan vecka. Hon hade alltså ingen egentid alls kan man säga. Inte på de sätt som man ändå får när man har barn varannan vecka.

Därför vill jag hylla och ge massa kärlek till er mammor där ute. Som kämpar och sliter. Inte bara med barn och föräldrarollen. Utan oxå för den strid man ibland stöter på med barnens andra förälder. Det är inte alltid lätt där heller, att komma överens eller dra jämt sinsemellan. Så HIPP HIPP HURRA HURRA HURRA HURRA! Till er kvinnor. Ni är grymma!!

,

Syskon tavla

Nästa mål i inredning som jag vill ha. Är en syskon tavla.

Otroligt fin och vackert minne på pojkarna. Har redan en idé på var vi kan ha den hemma. Men eftersom tavlan inte direkt är billig så får det bli något man får se framemot efter att ha varit lite sparsam. Tavlan kommer förmodligen med ram hamna runt 12-1500kr. Bäst att spara ihop till den redan nu.

, ,

360 vändning

När livet tar en hel omvändning och kommer med överraskningar. Det började redan i fredags men vågade inte hoppas eller tro för mycket. Men efter dagens möte så kan jag snart kliva in i en ny värld och kapitel i mitt och min familjs liv. Något som kommer gynna oss framöver. Jag är så stolt över mig själv och jag hoppas min familj kan känna samma stolthet.

Det är inte ofta man träffar personer som är passionerad inom sitt yrke eller har engagemang som man faktiskt har för sitt jobb. Idag träffade jag en sådan kvinna och precis som hon vill jag bli när jag blir stor. Jag vill bli den sortens förebild för mina barn.

,

2 år!

Tiden går verkligen fortare än fortast när man har barn. I söndags fyllde C år – hela 2 år fyllde han. Så mycket stress och planering innan. Och jisses vad bra det blev. All fika uppskattades. Båda tårtorna åts upp (och ja, jag har bakat tårtorna). Barnen mådde väl under hela kalaset. Kusinerna lekte och busade massor. Min bror var som alltid lekfarbror. Ett kalas med bara familj och släkt. Lite lagom.