, , ,

Inkluderad vs exkluderad

Sedan jag separerade mig har mina val inte alltid accepteras eller varit speciellt omtyckta. Det är inget jag har tagit hänsyn till eftersom det handlar om min lycka, pojkarnas lycka och mitt liv. Anledningen till varför min familj är inkluderade är för att mina söner ska ha en relation med dom. Anledningen till varför min familj är inkluderade är för att jag vill visa mina söner att det finns ett liv som även heter bonusfamilj. Jag vill visa att dom har, får och är omringade av människor som älskar dom.

Under dagen har jag förstått vad mitt bekräftelse behov grundats sig ifrån. Det har ingenting med att jag är osäker som person, för det är jag verkligen inte någonstans. Jag är otroligt stark. Vet vad jag vill. Vet vad jag står för och har skinn på näsan. Men bekräftelsen som finns i mig, som söker den emellan åt och som jag behöver ha, kommer ifrån lilla flickan i mig. Trots att jag blev sedd som liten, för jag såg till att jag blev sedd och ja, jag hördes – inte lite utan ganska mycket. Så var det ändå sällan jag fick höra vad jag betyder för någon. Att jag är älskad. Att jag duger som jag är. Det var sällan jag fick höra att jag är älskad. Att jag var duktig eller att jag någon gång var fantastisk. Jag behöver känna mig behövd! Är det så fel?

Och det är väl kanske även därför jag mer än gärna ger komplimanger till min omgivning, ser till att dom blir sedda, påminner dom om att dom är grymma och även att det är ok att bara vara ok. Ger dom beröm för allt de dom gör. Försöker motivera dom. Allt de där gör jag. Nog mer för jag vet hur det känns att inte få höra eller bli sedd för allt de där.

Mina söner är nog dom enda som verkligen kan höja mig till skyarna. Man kan riktigt se i deras ögon när jag tex är världens bästa kompis. Som kan vara lika larvig som dom eller för att jag kan daba, flossa, göra olika grimaser eller helt enkelt bara lyssnar på dom och ger dom min fulla uppmärksamhet. Man kan även se i deras ögon när jag tex är världens bästa kock. Då äter dom nämligen massor, är tysta vid matbordet och ger mig komplimanger om att maten är super god. Man kan även se när jag är världens bästa mamma i deras ögon. Förstår ni hur fantastiska dom är? Och hur galet bra dom är på att höja mig till skyarna.

Att vara eller inte vara inkluderad, det är en sorgsen känsla. Vare sig det handlar om vänskap, partnerskap, föräldraskap, familj eller kollegor. Jag må välta, trilla eller falla ihop men räkna med att jag reser mig igen. Starkare än innan. Jag som person skulle aldrig någonsin kunna exkludera någon. Har alltid hatat mobbning, har aldrig varit för grupptryck, har alltid haft starka åsikter, stark personlighet och klarar man inte av de så är det din förlust och inte min. För jag är bra grym, det säger mina söner iaf.

, ,

I början av kapitel ett

Det nya har äntligen börjat och jag fyller mina tomma blad med så mycket minnen, skratt, värme, spänning och ängslan.
Första veckan var en studievecka med konferens, föreläsningar, möten och massa teambuilding.Jag kan inte med ord beskriva hur glad jag är över att jag har sådana fantastiska kollegor. Som stöttar, hjälper en och peppar massor. Dom tror på en och hejar på avstånd. Hur underbart är inte de?Och efter intensiva dagar med massa information och intryck så har vi unnat oss och firat denna nya kapitel. Det är dom små vinsterna man ska fokusera och fira, har jag lärt mig under en föreläsning.Dessutom har pojkarna även klarat två veckor med bravur tillbaka till deras vardag och rutiner med dagis och skola. Jag är så jävla stolt! Vi är så grymma, helt fantastiska och awesome på alla sätt och vis. Och snart flyttar vi med. Wow! Vilken höst det kommer att bli. Det gäller bara att kunna njuta längst vägen så inte allt bara tutar på nu.

,

Mammas hjärta

Imorse var första gången jag lämnade barnen åt varsitt håll. B på fritids på sin nya skola och C på dagis. Lämnade C först utan storebror och det var en pärs i sig. Han skrek och grät en massa men lugnade tydligen ner sig efter en kort stund jag lämnade dörren. Och när jag och B åkte hemifrån så var han grymt taggad och vi pratade hela vägen till skolan om skolan. Men så kom hans panik och ångest när han förstod att jag skulle lämna honom. När han får sån panikångest så börjar han hyperventilera och blir mer eller mindre svår att lugna så jag stannade kvar 10 min extra, tills frukosten mer eller mindre. Då lugnade han sig tills jag skulle åka. Jag är så stolt över mig själv att jag lyckades hålla mig lugn men ändå bestämd vid båda lämningarna. Om jag bröt ihop? Det är klart jag gjorde. Så fort jag satte mig i bilen och lämnade Bs skola så kom tårarna och skuldkänslorna om att man är den sämsta mamman i världen som bara lämnar barnen gråtandes och skrikandes. Men de som lugnade mig längst vägen var att dom båda två kommer att lugna sig så småningom om och då kommer lämningen vara som bortblåst. Självklart ringde jag både dagis och skolan för att se ifall pojkarna lugnat sig. Och mycket riktigt så dröjde det inte länge förrän dom båda slappnat av och leker massor. Nu ser jag framemot hämtningen av pojkarna för att höra hur deras dag har varit.

Men visst, jag ska inte sticka under stolen med att mitt mamma hjärta har gjort ont idag men lagades lika fort när jag fick bekräftat att båda mår bra och har det bra.

,

Inför skolstart

Vi har köpt en bok till Bastian inför skolstarten som är om två veckor. Så nervpirrande men samtidigt är jag otroligt stolt över honom. Kan inte förstå att tiden går så fort bara. Och jag kan samtidigt inte låta bli att oroa mig över att Cian kommer få stå på egna ben helt själv på dagis, utan sin bror. Jag vet att han kommer klara de galant och han kommer troligen växa enormt mycket mera på egen hand nu när storebror inte är där som sin sidekick. Men det kommer gå bra, det är nog bara mer jag som är lite små barnslig och mammig i de hela 😅. Så nu på fredag när mamma vecka börjar igen så kommer jag ha högläsning för pojkarna om B skolstart. Får se ifall det kommer komma några tankar och känslor kring de.För att köpa boken, klicka här.

, , ,

Ett sista farväl

Här sitter man och väntar på bättre tider. Iakttar, analyserar, bevakar, lyssnar och tar till mig. Jag lär mig en del av att bara infinna mig i situationen. Det är tydligt att min närvaro märks med sin frånvaro. Att lämna med flaggan i topp, rakryggad och känna en stolthet i de jag har åstadkommit. Så glad, lycklig men samtidigt med sorg i mitt hjärta. Men jag sänker inte huvudet för de. Snarare tvärtom. Jag lyfter blicken, små ler lite och är inget annat än lycklig just nu. Jag ser ljuset. Ljuset i mitt liv. I vårat liv. En underbar framtid som vi skapar. Får visioner. Drömmar som skapar fjärilar i magen. Jag blir alldeles varm i kroppen. Snart kan jag stänga ner detta kapitel och börja skriva på oskrivna blanka blad. Att få skrivkramp igen trodde jag aldrig att jag skulle se framemot. Livsglädjen kommer krypandes och jag längtar mer än någonsin!

, ,

Full av glädje

Det är så underbart att få hem dom. Även om man oftast hinner vänja sig vid att inte ha barnen här varannan vecka så blir man extra glad, lycklig och varm i kroppen när hemmet fylls av skratt, irritation, extra mycket mera tålamod men främst ännu mera kärlek. Jag älskar er! Så mycket! Att ha hela familjen samlad kring bordet och under samma tak, är den bästa känslan.

,

Hipp hipp hurra hurra hurra hurra

Vår äldsta pojk är numera 6 år. Helt otroligt vad tiden går fort. Och vi har firat honom med en tårta utan dess like. Något som imponerade stort på alla. Vilket är roligt då det tar två dagar att göra tårtan. Dessutom bjöds det på smörgåstårta också. Japp, även den hemmagjord. Jag tycker det är roligt och små mysigt att stöka inför högtider. Även om det oftast innebär stress. Det är reaktionerna och feedbacken som gör att de blir värt de. Nu har alla i familjen fyllt år för i år, vilket innebär att jag nu kan andas lugnt till januari 2020 med stök.

, , ,

Invigning HusmanHagberg Växjö

Min syster är mäklare för HusmanHagberg (Sveriges bästa mäklarbyrå enligt mig) och idag hade dom invigning av deras nya kontor. Mer centralt, mer öppet och otroligt proffsigt och stilrent kontor. Hela familjen var på plats, som det brukar vara vid sådana tillställningar då det är viktigt att man representerar pappa bla och ger stöd till familjen. Dessutom fick jag ypperlig tillfälle att nätverka med bankmän, journalister och självaste VD för HusmanHagberg. En väldigt givande eftermiddag med lite jobb samtal emellan. Blev inte så långvarig då jag hade fotbollsträning att passa med B.

, ,

Hipp hipp hurra!

Då har man blivit ett helt år klokare och trots bråkiga stunder med barnen så är jag otroligt glad och tacksam för att jag fick fira min dag tillsammans med familjen. Att få vakna med alla mina underbara, dela matbord, njuta av god mat och tårtan som dom har bakat till mig. Fantastisk fin present som jag ser framemot att få pryda väggen med och blommor som doftar härliga till. Jag har fått så fina gratulations hälsningar och omtanke från gamla och nya vänner. Och mina fina medarbetare överraskade mig igår med en bukett. Så mycket kärlek. Så mycket värme. Dessutom kunde vi njuta av de fina vår/sommarvärmen och sparka lite boll och kasta boll med X. Hela familjen. Precis som det ska vara.

Tack alla ni som förgyller mina dagar. Tack för att ni har mig i tankarna. Tack för att ni håller mig nära ert hjärta!

, ,

Mänsklighetens märkliga tänk

Det är så lätt att sakna de man inte har i livet medan de man har i livet är lätt att ta för givet.

Varför är vi såna? Varför fungerar vi människor så? Är det så svårt att leva i nuet? Att njuta av de man faktiskt har och inte tänka ”tänk om”… Ordet ”om”…

Hur långt är man villig att gå för ett ”om”? Man kan förlora ett allt. Det finns mycket som står på spel. Jag är inte villig att betta de men frågan är du?