, ,

Underbar men kort

Helgen har som alltid bara swishat förbi. Fast denna helgen gick något fortare än alla andra. Lördagen var full med aktiviteter. Alltifrån att vara med på invigning av ett nytt padelcenter, till att hinna med och träna innan vi skulle iväg och fira min kusin på sin 30 årsdag! Söndagen var inget undantag. Vi hade massa ärenden att göra och dessutom familjemysa andra advent med lite glögg, pepparkakor och julskinka. Vi hade planer på att jobba, trimma håret, se på film och ett avsnitt av Mandaloria. Jag kan ju säga att det blev inte många bullar bakat. Alltså de vi hade tänkt att vi skulle hinna med också blev det ingenting med. Tvätten växer, fast inte smutstvätten utan den rena som måste vikas. Alla sängar väntar på att få nya sängkläder och X måste borstas eftersom hon fäller extremt mycket just nu. Hur ska vi kunna hinna med allt de här när två kvällar nästa vecka försvinner pga möten och Lussefirande? Kan man önska sig fler timmar i julklapp av tomten? Påtal om Lussefirande, det ska bli super mysigt att få uppleva detta. B första riktiga Lucia tåg i en kyrka. Det kommer vara så vackert och jag kommer vara så sjukt stolt!! Och ja, jag ska försöka att inte gråta allt för mycket.

, , ,

Small wins

Idag har dagen börjat på de absolut bästa sätt enligt mig. När jag väl lämnat C på dagis så möts jag av den absolut finaste tavlan jag har sett på länge. Det är så viktigt att prata om att kärlek kan se ut på alla möjliga sätt. Att vi måste respektera varandras olikheter.

Dessutom fick jag även spendera tid med min äldsta son på hans skola med en kopp kaffe medan han åt frukost. Att få bekanta sig med hans skolkamrater och lärare tycker jag var ännu än small win.

Sen på vägen ifrån hans skola så hann jag njuta av den fantastisk fina soluppgång. Och medan jag stannade längst vägen hann jag få ett par Mail ifrån mina kollegor som peppar och stöttar mig i mitt arbete med och för eleverna. Wow!! Alltså. Vilken morgon jag har haft. Vilken förmiddag jag fortfarande har. Nu kan dagen bara bli bättre.

Njut av small wins och lev i nuet. Strunta i vad som ska eller måste göras ikväll för allt de där är så oviktigt. Ta vara på livet som du lever i nuet. Hitta dom små guldkornen och lev på de. Sträck på dig för att du är så grym!

, , ,

När dagen inte går som planerat

Tiden går så fort. Kan inte fatta de. Vi skulle gått på julskyltning och spelat padel. Tror ni vi hann med de eller? Nej… icke de inte… julen har iaf flyttat in hos oss. Vilket ger en varm känsla när kylan befinner sig utanför fönstret. Kan inte förstå att året börjar lida mot sitt slut. Men är otroligt taggad inför år 2020! Som jag sagt innan, vi har så mycket att se framemot.

, , ,

Händelserikt

Det händer alltid massa saker hos mig. Vilket kan ibland vara lite mycket och ibland lite överväldigande. Och samtidigt otroligt roligt. Många kvällar och sena nätter har jag suttit under denna fantastiska krona som jag nu ska se till att den går i arv. Jag har valt att ta emot denna underbara gåva som kan lysa upp tillvaron i min familj för att sedan påminna oss att alltid sikta högt, att ljuset alltid finns där och att ingenting är omöjligt.

, ,

Jul, jul, stålande jul

Igår när pojkarna kom hem efter pappaveckan så började vi göra önskelistan till tomten. Otroligt mysigt att sitta och där med pojkarna och få välja ut saker ifrån leksakskatalogen. Nu ska vi bara skicka de till tomten. Så får vi se ifall tomten håller med om att pojkarna varit snälla i år.

, ,

Dagens lunch

En rejäl sallad med sotad lax. Så gott! Pojkarna var inte lika entusiastiska, som tur väl var så hade vi rester från gårdagens hemmagjorda köttbullar och gräddsås.

, , ,

Inkluderad vs exkluderad

Sedan jag separerade mig har mina val inte alltid accepteras eller varit speciellt omtyckta. Det är inget jag har tagit hänsyn till eftersom det handlar om min lycka, pojkarnas lycka och mitt liv. Anledningen till varför min familj är inkluderade är för att mina söner ska ha en relation med dom. Anledningen till varför min familj är inkluderade är för att jag vill visa mina söner att det finns ett liv som även heter bonusfamilj. Jag vill visa att dom har, får och är omringade av människor som älskar dom.

Under dagen har jag förstått vad mitt bekräftelse behov grundats sig ifrån. Det har ingenting med att jag är osäker som person, för det är jag verkligen inte någonstans. Jag är otroligt stark. Vet vad jag vill. Vet vad jag står för och har skinn på näsan. Men bekräftelsen som finns i mig, som söker den emellan åt och som jag behöver ha, kommer ifrån lilla flickan i mig. Trots att jag blev sedd som liten, för jag såg till att jag blev sedd och ja, jag hördes – inte lite utan ganska mycket. Så var det ändå sällan jag fick höra vad jag betyder för någon. Att jag är älskad. Att jag duger som jag är. Det var sällan jag fick höra att jag är älskad. Att jag var duktig eller att jag någon gång var fantastisk. Jag behöver känna mig behövd! Är det så fel?

Och det är väl kanske även därför jag mer än gärna ger komplimanger till min omgivning, ser till att dom blir sedda, påminner dom om att dom är grymma och även att det är ok att bara vara ok. Ger dom beröm för allt de dom gör. Försöker motivera dom. Allt de där gör jag. Nog mer för jag vet hur det känns att inte få höra eller bli sedd för allt de där.

Mina söner är nog dom enda som verkligen kan höja mig till skyarna. Man kan riktigt se i deras ögon när jag tex är världens bästa kompis. Som kan vara lika larvig som dom eller för att jag kan daba, flossa, göra olika grimaser eller helt enkelt bara lyssnar på dom och ger dom min fulla uppmärksamhet. Man kan även se i deras ögon när jag tex är världens bästa kock. Då äter dom nämligen massor, är tysta vid matbordet och ger mig komplimanger om att maten är super god. Man kan även se när jag är världens bästa mamma i deras ögon. Förstår ni hur fantastiska dom är? Och hur galet bra dom är på att höja mig till skyarna.

Att vara eller inte vara inkluderad, det är en sorgsen känsla. Vare sig det handlar om vänskap, partnerskap, föräldraskap, familj eller kollegor. Jag må välta, trilla eller falla ihop men räkna med att jag reser mig igen. Starkare än innan. Jag som person skulle aldrig någonsin kunna exkludera någon. Har alltid hatat mobbning, har aldrig varit för grupptryck, har alltid haft starka åsikter, stark personlighet och klarar man inte av de så är det din förlust och inte min. För jag är bra grym, det säger mina söner iaf.

, ,

I början av kapitel ett

Det nya har äntligen börjat och jag fyller mina tomma blad med så mycket minnen, skratt, värme, spänning och ängslan.
Första veckan var en studievecka med konferens, föreläsningar, möten och massa teambuilding.Jag kan inte med ord beskriva hur glad jag är över att jag har sådana fantastiska kollegor. Som stöttar, hjälper en och peppar massor. Dom tror på en och hejar på avstånd. Hur underbart är inte de?Och efter intensiva dagar med massa information och intryck så har vi unnat oss och firat denna nya kapitel. Det är dom små vinsterna man ska fokusera och fira, har jag lärt mig under en föreläsning.Dessutom har pojkarna även klarat två veckor med bravur tillbaka till deras vardag och rutiner med dagis och skola. Jag är så jävla stolt! Vi är så grymma, helt fantastiska och awesome på alla sätt och vis. Och snart flyttar vi med. Wow! Vilken höst det kommer att bli. Det gäller bara att kunna njuta längst vägen så inte allt bara tutar på nu.

,

Mammas hjärta

Imorse var första gången jag lämnade barnen åt varsitt håll. B på fritids på sin nya skola och C på dagis. Lämnade C först utan storebror och det var en pärs i sig. Han skrek och grät en massa men lugnade tydligen ner sig efter en kort stund jag lämnade dörren. Och när jag och B åkte hemifrån så var han grymt taggad och vi pratade hela vägen till skolan om skolan. Men så kom hans panik och ångest när han förstod att jag skulle lämna honom. När han får sån panikångest så börjar han hyperventilera och blir mer eller mindre svår att lugna så jag stannade kvar 10 min extra, tills frukosten mer eller mindre. Då lugnade han sig tills jag skulle åka. Jag är så stolt över mig själv att jag lyckades hålla mig lugn men ändå bestämd vid båda lämningarna. Om jag bröt ihop? Det är klart jag gjorde. Så fort jag satte mig i bilen och lämnade Bs skola så kom tårarna och skuldkänslorna om att man är den sämsta mamman i världen som bara lämnar barnen gråtandes och skrikandes. Men de som lugnade mig längst vägen var att dom båda två kommer att lugna sig så småningom om och då kommer lämningen vara som bortblåst. Självklart ringde jag både dagis och skolan för att se ifall pojkarna lugnat sig. Och mycket riktigt så dröjde det inte länge förrän dom båda slappnat av och leker massor. Nu ser jag framemot hämtningen av pojkarna för att höra hur deras dag har varit.

Men visst, jag ska inte sticka under stolen med att mitt mamma hjärta har gjort ont idag men lagades lika fort när jag fick bekräftat att båda mår bra och har det bra.

,

Inför skolstart

Vi har köpt en bok till Bastian inför skolstarten som är om två veckor. Så nervpirrande men samtidigt är jag otroligt stolt över honom. Kan inte förstå att tiden går så fort bara. Och jag kan samtidigt inte låta bli att oroa mig över att Cian kommer få stå på egna ben helt själv på dagis, utan sin bror. Jag vet att han kommer klara de galant och han kommer troligen växa enormt mycket mera på egen hand nu när storebror inte är där som sin sidekick. Men det kommer gå bra, det är nog bara mer jag som är lite små barnslig och mammig i de hela 😅. Så nu på fredag när mamma vecka börjar igen så kommer jag ha högläsning för pojkarna om B skolstart. Får se ifall det kommer komma några tankar och känslor kring de.För att köpa boken, klicka här.