En burk med tålamod

Vissa morgnar, vissa dagar så sätts tålamodet på prov. Idag är en sådan morgon och jag hoppas inte det är en sådan dag. Jag har rätt bra med tålamod men även mitt tar slut. Så har du någon extra burk med tålamod som man kan få köpa eller låna?

,

Typisk mamma

Sedan jag blev mamma har jag alltid varit mån om att inte se ut eller bete mig som en ”typiskt” mamma. Med de menar jag att man på något sätt slutar bry sig om sitt yttre. Låt mig förklara vad jag menar. Bara för att man blivit mamma med en del ansvar, press, färre timmar sömn och slarv med sina egna rutiner så är det otroligt lätt att tappa bort sig själv i sin nya roll. Jag har alltid haft en klar bild att så vill jag absolut inte bli. Att vara en MILF är något jag hellre är än att låta mig sjunka så lågt och att dessutom förlora mannen jag älskar för att han hellre lägger ögonen på än annan kvinna än mig. Jag menar inte att man ska vara vältränad, modell smal, överspacklad och allt de där emellan. Men ta väl hand om dig och din hälsa för du har bara en! Förlora aldrig respekten mot dig själv. Gör du de så kan du inte förvänta dig att någon annan kommer ge dig den respekten.

, ,

Känslostorm

Kom nyss ut från en välbehövlig massage. Och jisses vad hon tryckte på mig. Mest över mina axlar, nacke och skuldror. I denna stund som jag skriver detta inlägg sitter jag med tårar och känslor som inte går att stoppa. Känslor som utlöstes i samband med massagen. Hon som gav mig massagen sa de att det ligger väldigt mycket stress och känslor i dina axlar, nacke och skuldror. Det är där all stress hamnar. Och nu när lite utav de släppte så kommer allt de ut nu. Vilket stämmer. Allt som har med separationen, vara ensamstående, en ny man i livet, från två hundar till en, bara ha pojkarna halvtid, mina föräldrar som inte är stöttande nog, hitta min nya roll i mitt nya liv, nya känslor, nya tankar, nytt liv och nya utmaningar och äventyr. Allt de där fanns och finns på axlarna, nacken och skuldrorna. Hon nämnde även de att det kommer ta ett par sittningar till innan allt de där har släppt.

Jag är mör, helt matt, huvudvärk och yr på köpet. Men snart är det helg. Snart är jag hemma med min familj igen. Snart är jag hel. Jag ska be lite extra ikväll. Denna gången för mig. Min tur att vara lite ego.

,

Höst doften i luften

Jag och pojkarna passade på att njuta utav de fina vackra höstvädret som hälsade på oss idag.
Solen sken och kylan var inte allt för kall. Barnen som bodde i området var med ute och lekte en massa.
Dom lekte datten, gungade, skrek, skrattade och hade så mycket glädje och kärlek i ögonen.
Vilket värme mig massor. Barn helt ovetandes om omvärlden. Vilka bekymmer som tynger som oss vuxna.
Tänk om man alltid kunde vara så lycklig och full av glädje. Oberörd. Oskuldsfull.

Hösten är verkligen här. Vintern kommer krypandes, sakta. Så vacker. Välkommen du underbara årstid.

Tidig morgon

Mammaveckan började igår och det känns helt underbart att pojkarna är hemma igen. Se deras glädje och kärlek i ögonen är obeskrivlig. Man blir varm i hela kroppen och rörd till 100000000000.

Dock så är det tungt att behöva bli väckt så tidigt som 03.27. Och att C kunde somna om en stund men vaknar 45 min senare. Jag hann liksom precis hamna i djupsömn till han väcker en igen. Nu ligger vi båda i soffan och gosar framför barnprogram. Det är nästan så att jag har förlåtit honom. Men bara nästan. Fördelen med att vakna så här tidigt är att han somnar tidigare middag. Nackdelen är just att det är jobbigt att bli väckt tidigare än vanligt på morgonen. Varför är det så att när man är ledig så vaknar barnen alltid tidigare eller i tid på morgonen medan när man ska till dagis och jobb så sover dom gärna längre och är svår väckta? Märkligt de där…

, ,

Familjen

Att växa upp i trasiga förhållanden som liten flicka. Att finna sin plats i världen, leta efter förebilder och inte kunna anförtro sig till vuxna i sin omgivning sätter sina spår. Jag har en kvinna i mitt liv som jag tilltalar som mor och jag har en man som jag tilltalar som far men kvinnan har inte gjort sig förtjänt att bli kallad detta och mannen är inte min biologiska far. Som föräldralös barn som saknade förebilder, trygghet och stabilitet är tungt. Men det får mig samtidigt att förstå hur viktigt det är för mina barn att aldrig få uppleva eller vad med om de jag fick som liten. Mina barn ska alltid alltid känna sig älskad, alltid känna mitt stöd, alltid få respekten, alltid ha en närvarande förälder och alltid alltid känna sig sedd! För allt de där och mycket till fick inte jag.

Lilla flickan i mig kommer alltid att sakna en mamma och en pappa. Lilla flickan i mig kommer alltid att älska dom. Trots allt hon har fått utstå. Medan den vuxna versionen hos mig har mer eller mindre slutat bry sig. Jag vill bara fokusera på MIN familj. Det är dom som är mitt allt. Som får mig att må bra. Som får mig att fortsätta kämpa och leva livet. För er går jag igenom allt!

,

Imponerad och överraskad

Igår var det dags igen. Styrelsemöte med föreningen. Och denna gången stod jag som värdinna. Lite smått stressigt blev de men jag fick ihop allt. Kom hem senare än vanligt dock kom man hem till lagad mat vilket är helt underbart. Men direkt efter maten blev jag tvungen att städa lite samt göra iordning tilltugget jag skulle bjuda på. Så jag bredde på lite baguetter och frallor. Kakor, chips och meloner. Och varm kaffe var ett måste med tanke på hur kyligt kvällarna är numera. Mina underbara styrelsekollegor uppskattade de jag bjöd på och lämnade mötet mätta och glada.

Ibland, kanske lite mer än ofta, så blir jag imponerad och överraskad över hur jag orkar och hinner med allt. Jag bara gör de. Älskar att få mina gäster att må bra. Älskar att få kvitto på hur mycket allt jag gör uppskattas. Att säga tack är lätt men att verkligen se tacken i blicken, kramen, värmen som en person ger är oslagbar. Då helt plötsligt är all mödan värt de. Kan sitta eller ligga ner för den delen och planera logistiken kvällen innan en tillställning. Bara för att allt ska kunna flyta på. Det är som den filmen ”I don’t know how she does it”. Hon är jag… Eller jag är hon… Jag och min lilla checklista. Älskar att ha ordning och reda. Ha koll och kontroll på saker och ting. Ibland på gott ont.

So that’s me! All me. And I love it.

, , ,

Bästa avslut, bästa början

Veckan kunde inte slutat bättre, eller en ny vecka kunde inte börjat bättre… hur man än vrider och vänder på de så har denna fantastiska söndag varit över förväntan helt amazing!!

Började morgonen med morgon gos med min yngsta. Vi låg och kollade på barnprogram i vårt sovrum, små busade och kramades emellanåt. Storebror var redan uppe med tuppen och spelade TV spel (som han oftast gör på helgerna om han har skött sig). Efter frukosten så ställde jag mig och började städa lite till hemma, dammtorkade hela lägenheten, fortsatte med tvätten som för övrigt aldrig tar slut, bäddade rent pojkarnas sängar och gick igenom en låda med storlek 92, 98-104 storlekar till C. Hans garderob är nämligen en aningen för liten nu. Så ut med dom för små kläderna och in med lite för stora kläder istället. Passade även på att gå igenom ytterkläder till honom och såg till att tvätta overallen och jackorna också.

Dessutom har B taggat stort inför ”pizza party”, som han så fint kallar de. Efter lunchen och när C väl hade sovit middag fick B välja vad vi skulle hitta på denna söndag. Vilket har resulterat till massa söndagsmys!

Söndagsmys = Söndags baka! Grabbarna bakade och jag dirigerade. Är så imponerad över samarbetet (en jobbade som slickepott och räknare och den andra bakade). Tanken var att vi skulle sedan avsluta kvällen med lite TV spel på Nintendo Switch. Men bakandet och fikandet tog längre tid än planerat. Och pojkarna ska ju äta kvällsgröt emellan också. Det märktes på B att han verkligen njöt av dagen. Han sa även de att imorgon när han ska till dagis så ska han berätta för alla att han har bakat tårta. Ja, vad säger man… vi bakade stort idag på en helt vanlig söndag. Utan att någon fyllde år eller skulle firas i familjen.

Pojkarna ligger redan i sina sängar och jag ligger och njuter utav utsikten. Landar i denna underbara söndag. Och det känns som att veckan som kommer att även den kommer bli helt fabulous!!

,

Styrkan som sviker

Att ständigt höra att man är stark. Kan ibland vara skrattretande. Om alla i min omgivning bara kunde förstå en viss procent hur mycket jag kämpar och sliter med mig själv, mina tankar och mina känslor så kanske dom hade haft större förståelse till allt som är med mig och händer kring mig. Jag känner mig inte tillräcklig som mamma, dotter, syster, vän och som partner. Trots att jag är omgiven av fantastiska människor som älskar mig och stöttar mig så känner jag mig så ensam. Främst när det gäller just föräldraskapet. Ångrar inte beslutet jag tagit. Är otroligt lycklig och är så kär så det går inte att beskriva. Sitter och ler med världens leende när jag skriver nu. Men när jag öppnar upp mig gällande föräldraskapet, menar jag på att, bara för att jag har gått vidare betyder det inte att jag kan förlita mig på att min respektive ska ta lika mycket ansvar som mig gällande barnen. Kan inte kräva de och kommer aldrig göra de. Han finns i mitt liv, i vårt liv, som min pelare. Den manliga förebilden för pojkarna. Men att ex stiga upp med pojkarna för att jag ska få lite sovmorgon, eller gå upp och göra morgonrutiner, eller få lite avlastning med kvällsrutiner är något man saknar. Inte för att jag var vidare bortskämd med detta tidigare men det är nog mer att man kunde liksom släppa på de lite mera och tillät sig själv att bli irriterad och sätta ner foten och säga att ta hand om barnen! If that makes any sense?

Och så får jag dåligt samvete över att detta inlägget låter som pure klagomål. Att jag egentligen inte borde känna så som jag gör för detta är något jag själv valt. Att det är så här att vara ensamstående. Det finns fler mammor som lever så här och klagar inte ett skit. Ja… det kanske är så. Jag borde inte uttrycka mig, känna så här eller må som jag gör. Men när det går till en gräns där man tom inte känner sig tillräcklig på någon utav dom andra punkterna som jag nämnde i början av inlägget så tillåter jag mig att klaga lite. Ventilera. Andas. Gråta. Smärta.

Förlåt för ett egoistisk inlägg men bara massa gnäll. Livet som mamma, ensamstående förälder är inte alltid guld och gröna skogar. Ska bara tillåta mig själv att falla så jag kan resa mig upp starkare än innan.

Mammavecka

Äntligen mammavecka!! Igår fick jag hem mina små hjärtan. Igår blev min familj komplett igen. Den energiboosten man får av sina små liv (även om dom många gånger tar energi oxå) är obeskrivlig. Man ser i deras ögon hur mycket dom älskar en. Man hör på deras skratt hur trygga dom är dom små individerna. Med de menar jag att dom känner sig trygga i deras hemmamiljö men också trygga i deras personlighet. Ett kvitto för mig som mamma att man har lyckats göra något rätt. Kan inte fatta att mamma helgen börjar lida mot sitt slut och man är tillbaka till vardagen snart igen. Nästa vecka har man en del saker att se framemot men vet inte om jag kan vara med på en utav dom. Vilket suger lite. Ska försöka ordna med barnvakt så kanske jag kan gå på introduktionen (Joyvoice kören som jag så länge längtat efter). Äntligen får sångfågeln i mig uttrycka sig lite mera och förhoppningsvis utvecklas i teknik och sångmässigt.

Nu när pojkarna somnade innan 19.00 ska jag försöka skapa lite egentid utan massa sysslor. Vet inte riktigt om jag kommer att lyckas men ska försöka mitt absolut bästa.