En paus

En morgon efter jag hade lämnat pojkarna på skola och dagis så var solen otroligt vacker. Miljön där jag befann mig var obeskrivligt vacker! Så jag var tvungen att stanna till. Svängde av vid en parkeringsficka. Klev ur bilen. Hörde hur fåglarna kvittrade. Inte en bil så långt ögat kunde nå. Solen speglades och glittrade så vackert på sjön och smekte mitt ansikte. Värmen kryp sakta på mig, ett lyckorus av lycka, kärlek och tacksamhet fick mig att känna gåshud.

, , ,

Inkluderad vs exkluderad

Sedan jag separerade mig har mina val inte alltid accepteras eller varit speciellt omtyckta. Det är inget jag har tagit hänsyn till eftersom det handlar om min lycka, pojkarnas lycka och mitt liv. Anledningen till varför min familj är inkluderade är för att mina söner ska ha en relation med dom. Anledningen till varför min familj är inkluderade är för att jag vill visa mina söner att det finns ett liv som även heter bonusfamilj. Jag vill visa att dom har, får och är omringade av människor som älskar dom.

Under dagen har jag förstått vad mitt bekräftelse behov grundats sig ifrån. Det har ingenting med att jag är osäker som person, för det är jag verkligen inte någonstans. Jag är otroligt stark. Vet vad jag vill. Vet vad jag står för och har skinn på näsan. Men bekräftelsen som finns i mig, som söker den emellan åt och som jag behöver ha, kommer ifrån lilla flickan i mig. Trots att jag blev sedd som liten, för jag såg till att jag blev sedd och ja, jag hördes – inte lite utan ganska mycket. Så var det ändå sällan jag fick höra vad jag betyder för någon. Att jag är älskad. Att jag duger som jag är. Det var sällan jag fick höra att jag är älskad. Att jag var duktig eller att jag någon gång var fantastisk. Jag behöver känna mig behövd! Är det så fel?

Och det är väl kanske även därför jag mer än gärna ger komplimanger till min omgivning, ser till att dom blir sedda, påminner dom om att dom är grymma och även att det är ok att bara vara ok. Ger dom beröm för allt de dom gör. Försöker motivera dom. Allt de där gör jag. Nog mer för jag vet hur det känns att inte få höra eller bli sedd för allt de där.

Mina söner är nog dom enda som verkligen kan höja mig till skyarna. Man kan riktigt se i deras ögon när jag tex är världens bästa kompis. Som kan vara lika larvig som dom eller för att jag kan daba, flossa, göra olika grimaser eller helt enkelt bara lyssnar på dom och ger dom min fulla uppmärksamhet. Man kan även se i deras ögon när jag tex är världens bästa kock. Då äter dom nämligen massor, är tysta vid matbordet och ger mig komplimanger om att maten är super god. Man kan även se när jag är världens bästa mamma i deras ögon. Förstår ni hur fantastiska dom är? Och hur galet bra dom är på att höja mig till skyarna.

Att vara eller inte vara inkluderad, det är en sorgsen känsla. Vare sig det handlar om vänskap, partnerskap, föräldraskap, familj eller kollegor. Jag må välta, trilla eller falla ihop men räkna med att jag reser mig igen. Starkare än innan. Jag som person skulle aldrig någonsin kunna exkludera någon. Har alltid hatat mobbning, har aldrig varit för grupptryck, har alltid haft starka åsikter, stark personlighet och klarar man inte av de så är det din förlust och inte min. För jag är bra grym, det säger mina söner iaf.

, ,

Uppgiven

Kan det vara för mycket begärt att bli behandlad med respekt, få uppskattning och inte bli tagen för givet?

Tålamod är en utav mina styrkor. Men när tålamodet tryter då hamnar jag i en ”klagomål” situation. Jag hatar att klaga på/om mitt liv. För allt med mitt liv är underbart. Visst finns det stunder där det är mindre underbart. Och det är så livet är.

När tålamodet inte längre finns så är jag otroligt duktig på att trycka ner mig själv och ifrågasätta hur man inte kan respekta, uppskatta och fortsätta ta mig för givet. I hela mitt vuxna liv har jag mött på motgångar där alla dessa tre brister hos/med många – mot mig som vän, familj och som partner. Den största frågan är nog mer – varför blir jag behandlad på detta vis för? Är jag så dum i huvudet? Är jag så speciell? Eller är det för att det är så lätt att köra över mig? Att jag bara sväljer de, biter i de sura och bara ignorerar de? Hade det varit bättre om jag tänkte tvärtom då… Jag kanske blir behandlad på detta sätt just för att jag är så pass stark person som vet hur jag vill bli behandlad, med den sortens respekt som jag förtjänar, få den där uppskattningen för att jag ger alltid hela mig i allt och att jag absolut inte vill bli tagen för givet av någon. Så därför blir jag så ”misshandlad” i bemötandet/agerandet mot/för/om mig – för att det är så simpelt – jag vet vad jag vill/hur jag vill/när jag vill?

Jag har inte många vänner, det erkänner jag. Men dom få jag har håller jag nära mitt hjärta. Många pratar jag med dagligen. Trots att vi pratar dagligen så ses vi mer än sällan. Och när vi väl ses så känns allt som om vi sågs igår. Om ni förstår vad jag menar?

Långsint är något jag inte är, förlorat vänner har jag gjort dom senaste åren och när man springer på ”gamla” vänner i affärer, på träningscenter, i stan osv och man märker på dom att dom inte riktigt vet hur dom ska vara mot en ”ska jag hälsa? Vågar jag titta åt hennes håll? Hur mår hennes familj?” Gamla vänner – ovän eller inte – kommer alltid vara nyfiken på dig. Bara så du vet. Jag är inte den som är den! Självklart hälsar jag! Jag är som sagt inte långsint. Finns ingen anledning. Jag är större människa än så och jag går stolt med min familj bredvid mig och lyckligare än någonsin. Mina söner är helt underbara, väluppfostrade, friska, har stabila familjer i sin uppväxt, vad mer finns det att klaga på liksom? Så länge du respekterar mig och min familj så har du min respekt oxå. Man kan inte vara bästa vänner med alla. Men respekt är inte så mycket begärt. Kostar inget och man får så mycket mer tillbaka.

Ni som känner mig eller har följt mig med åren här genom bloggen och genom mina andra kanaler – vet vilken generositet jag besitter. Att jag öppnar mer än gärna min famn för dig och serverar dig hela mitt hjärta, så länge man uppskattar mig. Vad är uppskattning för dig? Undrar ni kanske då…

Jo… En uppskattning kan vara så enkelt och så simpelt som ett tack. Ett tack som du verkligen menar och visar med kroppspråk. Man kan snacka och snacka är många duktiga på men att visa handlingar – riktiga handlingar, det är inte riktigt så lätt. Förstår ni vad jag menar?

Att man som person blir tagen för givet är oftast ett tecken på brist av kommunikation! Och detta är inte första gången jag nämner de i bloggen. Dessa två hänger verkligen ihop. Vad gör man då för att undvika de eller ta sig igenom de? Återigen, väldigt simpelt. Man börjar prata med varandra. Sjukt va? Något så enkelt kan göra så mycket i en relation med en vän, familj eller partner. Vad är de som gör att man slutar prata med varandra? Förmodligen för att man är rädd att man sårar personen man pratar med. Kan säga så här, av egen erfarenhet så sårar det och skadar relationen mer genom att inte prata med varandra. Ja, det kommer att såra för att ärligheten kommer fram men det sårar bara för stunden och man får en helt annan perspektiv på de som har hänt/hela situationen.

Så ge varandra mer respekt, uppskattning och ta inte varandra för givet!

Skolverket

Nu närmar vi oss ett avslut av detta kapitel och nästa vecka börjar de nya. Sitter här nu och läser på på skolverkets hemsida. Väldigt intressant och allt känns så självklart. Jag försöker minnas tiden jag gick i skolan och vad jag minns på just den lektionen och de ämnet. Vad vill jag göra bättre som lärare och vad kan jag ta med mig för bra ifrån lektionen som lärare? Ett ämne som jag verkligen kommer lära mig mest inom är nog privatekonomi. Nu fick det att låta som att jag inte har någon aning om ekonomi, det har jag, men har väldigt lite eller ingen alls erfarenhet eller kunskap inom kreditlån. Detta är något jag aldrig någonsin har nyttjat eller ens velat ta. Att sätta mig i skuld gör jag så lite som möjligt och kan gå rakryggad genom att säga att jag är skuldfri! Jag har inte ett enda lån och skulle aldrig någonsin ta ett lån för att köpa något som jag vill ha. Då sparar jag hellre och ser till att jag har pengar att köpa de (eller unna mig något) jag verkligen vill ha. Så det tror jag att inom just de ämnet så kommer jag lära mig minst lika mycket som mina elever. Detta ska bli så spännande men samtidigt så nervöst. Trots jag är förväntansfull med mitt nya läraryrke så ser jag ändå mest framemot mitt mentorskap på skolan. När jag inte har lektioner så kommer jag agera mentor för ett gäng elever/ungdomar. Och jag hoppas att med mitt ledarskap och erfarenhet att kunna ge dom en hjälpande och stadig hand.

Hittade en bra sida på skolverket där all information finns samlad.

Kunskapskraven för ämnet finns här. Dessa bilder är de centrala innehållet för ämnet.
Något annat som är nytt för mig är betyg systemet. De nya betyg systemet är vad jag tror rätt gammal ny men för mig som gick i skolan för över 15 år sedan så är inte IG, G, VG och MVG aktuellt längre. Numera är det tydligen E, D, C, B, A. Sen finns även F och F är dåvarande Icke Godkänd.
, , ,

Ett sista farväl

Här sitter man och väntar på bättre tider. Iakttar, analyserar, bevakar, lyssnar och tar till mig. Jag lär mig en del av att bara infinna mig i situationen. Det är tydligt att min närvaro märks med sin frånvaro. Att lämna med flaggan i topp, rakryggad och känna en stolthet i de jag har åstadkommit. Så glad, lycklig men samtidigt med sorg i mitt hjärta. Men jag sänker inte huvudet för de. Snarare tvärtom. Jag lyfter blicken, små ler lite och är inget annat än lycklig just nu. Jag ser ljuset. Ljuset i mitt liv. I vårat liv. En underbar framtid som vi skapar. Får visioner. Drömmar som skapar fjärilar i magen. Jag blir alldeles varm i kroppen. Snart kan jag stänga ner detta kapitel och börja skriva på oskrivna blanka blad. Att få skrivkramp igen trodde jag aldrig att jag skulle se framemot. Livsglädjen kommer krypandes och jag längtar mer än någonsin!

Klick färg

Men hur vackra är dom inte? Och doften ska vi inte ens prata om. Helt underbart. Att lite färg i vardagen kan förgylla så mycket. Varför har man inte mer blommor hemma för? Ska försöka köpa hem snittblommor oftare.

Friyay

Här ligger jag nu och njuter utav denna underbara utsikt. Så vackert. Så fridfull. Jag välkomnar dig underbara helg. Jag välkomnar dig underbara höst.

Sexig kroppsdel

Förr hade jag en tungpiercing. Många undrade varför just tungan? Jag hade piercing på mina kroppsdelar jag ansåg vara min sexigaste kroppsdel. Piercingar jag har haft är bla snett underläpp, snett överläpp, naveln och tungan. Ja, man kan väl säga att de som är dominant sexigast på mig, enligt mig själv, är munnen/läpparna. Dock är den enda piercingen jag saknar mest är väl tungan.

Vilken kroppsdel på dig själv tycker du är sexigast? Eller vilken kroppsdel tycker du är sexigast hos din respektive?

Strålande söndag

Den helgen har verkligen gått fort. Som alla andra helger känns det som. Och alla andra dagar för den delen. Inatt har det inte blivit många timmars sömn så jag tänkte passa på att nana kudde när C sover på dagen. För att ta igen lite förlorad sömn. Pojkarna är fortfarande inte helt ok men är pigga nog att gå på dagis. Hoppas bara att det håller i sig hela veckan.

En klok man sa en gång

Kanske vi vuxna även ska ta lärdom utav denna citat. Sätter igång så mycket tankar. Funderingar. Som sedan leder till känslor. Den där Ignacio är rätt klok!