Hon med de stora H:et

Min syster för inte så länge sen, bytte mäklarbyrå. Och jag kan inte med ord beskriva hur grym hon är. Det spelar ingen roll hur stor utmaningarna är för henne. Hon tar sig an dom och ser till att verkligen kriga sig igenom de. Så imponerad är jag av henne! Hon är i uppstart av att etablera sitt egna namn. Det skulle inte förvåna mig om hon lyckas göra sitt namn till ett eget varumärke.

Carpe Diem

Livet kommer gå upp och ner. I dag ser du problem, i morgon löser du de. I dag är du hyllad, i morgon hatad. I dag är du mätt, i morgon hungrig. Låt aldrig en situation eller ett tillstånd styra över ditt välmående utan äg varje situation i ditt liv. Oavsett om du bor på gatan, kloster eller i ett palats. Var tacksam. Kom alltid ihåg att Du är en människa och vissa dör, medan andra lever för evigt. Du avgör.

Hur framgångsrik du än blir så tappa inte bort dig själv på vägen. Konsten är inte att bli framgångsrik utan att bibehålla sig själv i framgången.

En påminnelse

10 Saker att sluta med

1. Sluta försöka tillfredsställa alla människor.

2. Sluta vara rädda för både framgång och misslyckanden.

3. Sluta bry dig om hatare och avundsjuka människor.

4. Sluta komplicera saker.

5. Sluta vara rädd för att inte vara som alla andra.

6. Sluta offra din egen frid och lycka för andra.

7. Sluta tro att du inte duger eller är kompetent nog.

8. Sluta lägg dig med ångest och dåligt samvete.

9. Sluta ta morgondagen för givet.

10. Sluta tro att ditt liv inte har en mening.

Ett nytt kapitel

Snart är det dags för ett nytt kapitel i mitt och vårat liv igen. Och jag väntar med spänning eftersom jag själv inte riktigt vet var den bär av. Vilket gör allt så mycket roligare. Jag hoppas att var den än tar mig/oss så kommer allt bli så bra!

, , ,

Sin bästa vän

Suttit och tittat på ett kändispar som inledde sitt förhållande för tre år sedan. Att se filmklipp på hur deras kärlekssaga började så blir jag lite blödig. Dessa två fantastiska människor har känt varandra sedan barnsben. Deras föräldrar är nära vänner och dom har mer eller mindre umgåtts mycket förr. Att kliva ur friends zone är modigt. Risken finns alltid att man kan bli ratad men och andra sidan så kan även ett kärleks förhållande med sin bästa vän utvecklas till något väldigt vackert, något djupt och något som är otroligt stabilt.

Jag är lyckligt lottad över att jag funnit min bästa vän, min framtid och min man. Och vet precis hur det känns att ha just sin bästa vän som sin högra hand. En som alltid är ärlig, en som står bredvid en i vått och torrt. I motgång och framgång. Han visar respekt mot mig och pojkarna. Han gör allt för oss.

Finner ni eran bästa vän. Håll i hen. Var rädd om eran relation. Värna den. Ta inte den för givet. Var ärlig. Ge respekt. Var ödmjuk och framför allt ge varandra kärlek!

Fullspäckad helg

Som alltid

En paus

En morgon efter jag hade lämnat pojkarna på skola och dagis så var solen otroligt vacker. Miljön där jag befann mig var obeskrivligt vacker! Så jag var tvungen att stanna till. Svängde av vid en parkeringsficka. Klev ur bilen. Hörde hur fåglarna kvittrade. Inte en bil så långt ögat kunde nå. Solen speglades och glittrade så vackert på sjön och smekte mitt ansikte. Värmen kryp sakta på mig, ett lyckorus av lycka, kärlek och tacksamhet fick mig att känna gåshud.

, , ,

Inkluderad vs exkluderad

Sedan jag separerade mig har mina val inte alltid accepteras eller varit speciellt omtyckta. Det är inget jag har tagit hänsyn till eftersom det handlar om min lycka, pojkarnas lycka och mitt liv. Anledningen till varför min familj är inkluderade är för att mina söner ska ha en relation med dom. Anledningen till varför min familj är inkluderade är för att jag vill visa mina söner att det finns ett liv som även heter bonusfamilj. Jag vill visa att dom har, får och är omringade av människor som älskar dom.

Under dagen har jag förstått vad mitt bekräftelse behov grundats sig ifrån. Det har ingenting med att jag är osäker som person, för det är jag verkligen inte någonstans. Jag är otroligt stark. Vet vad jag vill. Vet vad jag står för och har skinn på näsan. Men bekräftelsen som finns i mig, som söker den emellan åt och som jag behöver ha, kommer ifrån lilla flickan i mig. Trots att jag blev sedd som liten, för jag såg till att jag blev sedd och ja, jag hördes – inte lite utan ganska mycket. Så var det ändå sällan jag fick höra vad jag betyder för någon. Att jag är älskad. Att jag duger som jag är. Det var sällan jag fick höra att jag är älskad. Att jag var duktig eller att jag någon gång var fantastisk. Jag behöver känna mig behövd! Är det så fel?

Och det är väl kanske även därför jag mer än gärna ger komplimanger till min omgivning, ser till att dom blir sedda, påminner dom om att dom är grymma och även att det är ok att bara vara ok. Ger dom beröm för allt de dom gör. Försöker motivera dom. Allt de där gör jag. Nog mer för jag vet hur det känns att inte få höra eller bli sedd för allt de där.

Mina söner är nog dom enda som verkligen kan höja mig till skyarna. Man kan riktigt se i deras ögon när jag tex är världens bästa kompis. Som kan vara lika larvig som dom eller för att jag kan daba, flossa, göra olika grimaser eller helt enkelt bara lyssnar på dom och ger dom min fulla uppmärksamhet. Man kan även se i deras ögon när jag tex är världens bästa kock. Då äter dom nämligen massor, är tysta vid matbordet och ger mig komplimanger om att maten är super god. Man kan även se när jag är världens bästa mamma i deras ögon. Förstår ni hur fantastiska dom är? Och hur galet bra dom är på att höja mig till skyarna.

Att vara eller inte vara inkluderad, det är en sorgsen känsla. Vare sig det handlar om vänskap, partnerskap, föräldraskap, familj eller kollegor. Jag må välta, trilla eller falla ihop men räkna med att jag reser mig igen. Starkare än innan. Jag som person skulle aldrig någonsin kunna exkludera någon. Har alltid hatat mobbning, har aldrig varit för grupptryck, har alltid haft starka åsikter, stark personlighet och klarar man inte av de så är det din förlust och inte min. För jag är bra grym, det säger mina söner iaf.

, ,

Uppgiven

Kan det vara för mycket begärt att bli behandlad med respekt, få uppskattning och inte bli tagen för givet?

Tålamod är en utav mina styrkor. Men när tålamodet tryter då hamnar jag i en ”klagomål” situation. Jag hatar att klaga på/om mitt liv. För allt med mitt liv är underbart. Visst finns det stunder där det är mindre underbart. Och det är så livet är.

När tålamodet inte längre finns så är jag otroligt duktig på att trycka ner mig själv och ifrågasätta hur man inte kan respekta, uppskatta och fortsätta ta mig för givet. I hela mitt vuxna liv har jag mött på motgångar där alla dessa tre brister hos/med många – mot mig som vän, familj och som partner. Den största frågan är nog mer – varför blir jag behandlad på detta vis för? Är jag så dum i huvudet? Är jag så speciell? Eller är det för att det är så lätt att köra över mig? Att jag bara sväljer de, biter i de sura och bara ignorerar de? Hade det varit bättre om jag tänkte tvärtom då… Jag kanske blir behandlad på detta sätt just för att jag är så pass stark person som vet hur jag vill bli behandlad, med den sortens respekt som jag förtjänar, få den där uppskattningen för att jag ger alltid hela mig i allt och att jag absolut inte vill bli tagen för givet av någon. Så därför blir jag så ”misshandlad” i bemötandet/agerandet mot/för/om mig – för att det är så simpelt – jag vet vad jag vill/hur jag vill/när jag vill?

Jag har inte många vänner, det erkänner jag. Men dom få jag har håller jag nära mitt hjärta. Många pratar jag med dagligen. Trots att vi pratar dagligen så ses vi mer än sällan. Och när vi väl ses så känns allt som om vi sågs igår. Om ni förstår vad jag menar?

Långsint är något jag inte är, förlorat vänner har jag gjort dom senaste åren och när man springer på ”gamla” vänner i affärer, på träningscenter, i stan osv och man märker på dom att dom inte riktigt vet hur dom ska vara mot en ”ska jag hälsa? Vågar jag titta åt hennes håll? Hur mår hennes familj?” Gamla vänner – ovän eller inte – kommer alltid vara nyfiken på dig. Bara så du vet. Jag är inte den som är den! Självklart hälsar jag! Jag är som sagt inte långsint. Finns ingen anledning. Jag är större människa än så och jag går stolt med min familj bredvid mig och lyckligare än någonsin. Mina söner är helt underbara, väluppfostrade, friska, har stabila familjer i sin uppväxt, vad mer finns det att klaga på liksom? Så länge du respekterar mig och min familj så har du min respekt oxå. Man kan inte vara bästa vänner med alla. Men respekt är inte så mycket begärt. Kostar inget och man får så mycket mer tillbaka.

Ni som känner mig eller har följt mig med åren här genom bloggen och genom mina andra kanaler – vet vilken generositet jag besitter. Att jag öppnar mer än gärna min famn för dig och serverar dig hela mitt hjärta, så länge man uppskattar mig. Vad är uppskattning för dig? Undrar ni kanske då…

Jo… En uppskattning kan vara så enkelt och så simpelt som ett tack. Ett tack som du verkligen menar och visar med kroppspråk. Man kan snacka och snacka är många duktiga på men att visa handlingar – riktiga handlingar, det är inte riktigt så lätt. Förstår ni vad jag menar?

Att man som person blir tagen för givet är oftast ett tecken på brist av kommunikation! Och detta är inte första gången jag nämner de i bloggen. Dessa två hänger verkligen ihop. Vad gör man då för att undvika de eller ta sig igenom de? Återigen, väldigt simpelt. Man börjar prata med varandra. Sjukt va? Något så enkelt kan göra så mycket i en relation med en vän, familj eller partner. Vad är de som gör att man slutar prata med varandra? Förmodligen för att man är rädd att man sårar personen man pratar med. Kan säga så här, av egen erfarenhet så sårar det och skadar relationen mer genom att inte prata med varandra. Ja, det kommer att såra för att ärligheten kommer fram men det sårar bara för stunden och man får en helt annan perspektiv på de som har hänt/hela situationen.

Så ge varandra mer respekt, uppskattning och ta inte varandra för givet!

Skolverket

Nu närmar vi oss ett avslut av detta kapitel och nästa vecka börjar de nya. Sitter här nu och läser på på skolverkets hemsida. Väldigt intressant och allt känns så självklart. Jag försöker minnas tiden jag gick i skolan och vad jag minns på just den lektionen och de ämnet. Vad vill jag göra bättre som lärare och vad kan jag ta med mig för bra ifrån lektionen som lärare? Ett ämne som jag verkligen kommer lära mig mest inom är nog privatekonomi. Nu fick det att låta som att jag inte har någon aning om ekonomi, det har jag, men har väldigt lite eller ingen alls erfarenhet eller kunskap inom kreditlån. Detta är något jag aldrig någonsin har nyttjat eller ens velat ta. Att sätta mig i skuld gör jag så lite som möjligt och kan gå rakryggad genom att säga att jag är skuldfri! Jag har inte ett enda lån och skulle aldrig någonsin ta ett lån för att köpa något som jag vill ha. Då sparar jag hellre och ser till att jag har pengar att köpa de (eller unna mig något) jag verkligen vill ha. Så det tror jag att inom just de ämnet så kommer jag lära mig minst lika mycket som mina elever. Detta ska bli så spännande men samtidigt så nervöst. Trots jag är förväntansfull med mitt nya läraryrke så ser jag ändå mest framemot mitt mentorskap på skolan. När jag inte har lektioner så kommer jag agera mentor för ett gäng elever/ungdomar. Och jag hoppas att med mitt ledarskap och erfarenhet att kunna ge dom en hjälpande och stadig hand.

Hittade en bra sida på skolverket där all information finns samlad.

Kunskapskraven för ämnet finns här. Dessa bilder är de centrala innehållet för ämnet.
Något annat som är nytt för mig är betyg systemet. De nya betyg systemet är vad jag tror rätt gammal ny men för mig som gick i skolan för över 15 år sedan så är inte IG, G, VG och MVG aktuellt längre. Numera är det tydligen E, D, C, B, A. Sen finns även F och F är dåvarande Icke Godkänd.