När vi två blir en

”I flera nätter har vi delat nu. Jag, din mamma och du. Hud mot hud, kropp mot kropp, hjärtslag för hjärtslag är vår kontakt. Pappa har aldrig tidigare känt sig så välklädd när jag är naken. Pappa har aldrig varit i sitt liv så trött och ändå velat vara vaken samtidigt. Om dagarna berättar jag för dig om styrkan din mamma hade som tog dig till oss. Att dina äldre bröder, din mamma och du är mitt hjärtas boss. Inte att ni bestämmer precis allt över mig och så. Men hur du säger: ”Kom pappa” – så kommer jag. För allt pappa vet om dig är närhet och kärlek är allt du behöver och innerst inne önskar. NN du har förändrat pappa och det tog bara några sekunder. Du är ett C och I besjälat och magiskt litet under. Allt har en mening! Att vara exakt här i livet! Att vara vi!”

Allt detta vill jag ge dig! Dela tillsammans med dig! Kanske en vacker dag. Kanske någon dag. Får jag äran att bära på ditt arv. En del av oss. Göra vår familj komplett. När vi två blir en ❤️❤️❤️❤️

Vi tar oss tiden

Älskar hur vi tar oss tiden att umgås. Om det nu är så att vi bara ligger och drar oss i sängen, tränar, tar PW, har våra dejtnights eller vad som. Älskar de! Men något jag hatar är att lägga mig eller somna ensam. Något jag inte är van vid och vet inte om jag någonsin kommer att vänja mig vid de.

Stoppa tiden

Att tiden går så fort… Dagarna går fort… Och denna helgen har bara flugit iväg! Det bästa med att tiden går fort är att pojkarna äntligen är hemma igen. Vilket är helt underbart!! Nu är mamma Camille hel igen.

,

Två av oss

Du

Det är nånting jag vill säga dig

Det är mörkt nu

Och du har lagt dig

Och jag ligger här brevid

Och jag vill att du ska se

Ååh hoppas du kan läsa mina tankar

Du

Du undrar väl nångång som jag

Finns det nån annan

som kan göra dig svag

Men vi är som ett pusselspel

Som passar med varsin del

Ååh hoppas du kan läsa mina tankar

Det finns bara en av mig och det är jag

Det finns bara en av dig och det är du

Det finns bara två av oss och det är vi.

Tid

Jag hoppas att det räcker till

Och att det håller

Så länge jag vill

Och om du håller mig hårt i hand

Fast vi blir främlingar ibland

Ååh hoppas du kan läsa mina tankar

Det finns bara en av mig och det är jag

Det finns bara en av dig och det är du

Det finns bara två av oss och det är vi.

Andas i mitt öra (andas i mitt öra)

Jag lyssnar jag vill höra (jag lyssnar jag vill höra)

Nära och kom närmre (nära och kom närmre)

Ge mig, ge mig värme (ge mig värme)

SF Kids

”Nu utökar SF Studios sin satsning på digitala barntjänster genom att lansera ett helt nytt erbjudande för SF Kids Play kunder – barnböcker. Böcker, som både kan läsas och lyssnas på, blir en del av grundutbudet som idag består av över 40 000 minuter film och serier för barn i åldrarna 1-10 år. Idén startades efter samtal med kunder till SF Kids där många efterfrågade just böcker som ett komplement till det stora film och tv-serie utbudet.”

I samarbete med SFKids kan jag nu erbjuda alla mina läsare och följare hela 2 gratis månader med hjälp av en kod: CAMILLESF
Passa på, erbjudandet gäller endast t.o.m 30 juni.

Årets STORA sommarrea!

Årets stora sommarREA börjar nu!

Roliga leksaker, sköna sommarplagg, smidiga resesulkys och härlig barninredning – just nu till kampanjpris 20-80% rabatt!

Passa på att fynda bland varumärken som LEGO, Nerf, PAW Patrol, Britax, Rice, Hummel, Form Living och många fler.

Upp till 80% rabatt!!

Klicka här för att komma till rean. Passa på för rean pågår fram till 12 augusti. Trevlig sommar.

, ,

Hem ljuva hem

Vad är ett hem?

Jag. Är mitt svar. Med de menar jag, jag som mamma, som kvinna. Ett hem för mig är när man hör dammsugaren. Man hör musik i bakgrunden. Att det är lite stökigt. Barn som leker, väsnas, går föräldrarna på nerverna. Doften av mat. Hur man hör diskmaskinen. Eller plinget från micron. Känna doften av nybyggt kaffe. Fika bröd till. Att man måste platsa hunden för att dörrklockan ringer. Växter. Ja, något som vi andra tar alldeles för lätt på. Men ett hem för mig kan också vara någons famn. Där famnen ständigt påminner om allt de jag nyss skrev.

Hem ljuva hem!

,

Kommunikation

Varför har jag blivit så dåligt på att kommunicera? Varför har den blivit så påverkad till de negativa? Är det för att jag vill göra allt och alla nöjda? För att det känns som att jag är egoist om jag skulle säga ”nej”. Trycker ner mig själv något fruktansvärt just nu. För att jag har låtit de gå så långt. Kommunikation. De som är vår stabila grund och är helt plötsligt som gyttja. Jag måste bli bättre. Det får absolut inte bli sämre!

,

Du är speciell, du är unik, du är en gåva

Don’t wait for the perfect moment. Take the moment and make it perfect!

You’re such a blessing. The most beautiful gift from above. Someone has send you to me, to us.

, ,

Ensamstående

Det är inget jag strävade efter eller ens trodde skulle drabba mig när jag skaffade barn. Jag är själv uppvuxen med skilda föräldrar och trodde inte i min vildaste fantasi att jag skulle utsätta mina barn för samma misära uppväxt som jag själv varit med om. Låter kanske hårt när jag säger misär. Men nu när vi barnen är vuxna och våra föräldrar sedan ett par år tillbaka kan umgås som en dysfunktionell fungerande familj.

Att gå från tvåsamhet till ensamhet är inte alltid de lättaste. Allra minst när man har barn inblandade. Tålamodet sätts verkligen på prov och man har liksom ingen man kan luta sig mot när man är ensam. Även om man gått vidare i livet med en ny så är inte de riktigt samma sak. Jag är inte ute efter att hitta en ny pappa till barnen, en pappa har dom redan, men en förebild. En person som jag vill att dom ska se upp till, respektera och älska.

Just ikväll blev allt så verkligt! Det har ekat här hemma. Trots att högtalaren spelat musik konstant sen jag kom hem. Trots att diskmaskinen väsnat. Trots att jag har sällskap av min underbara hund. Så är ensamheten och livet som ensamstående väldigt påtaglig.

Jag har gråtit. Tårarna började rinna redan i bilen, på vägen hem. Lyssnade på våra låtar. Så många minnen. Så mycket känslor och tankar som väcktes till liv. Älskar varje minut vi är tillsammans. Njuter av vartenda sekund. Och varje gång vi är ifrån varandra känns det som att det är en evighet tills vi kommer ses igen.

Ikväll var egentligen den kvällen jag skulle bearbeta mig själv. Reflektera. Landa. Men jag har flytt ifrån denna kväll. När pojkarna blev hämtade av sin pappa så åkte jag in till Växjö för att träffa en väninna. Efter de så åkte jag till mamma. Det var väl först när jag satte mig i bilen på vägen hem som känslor och tankar kom ikapp mig. När jag väl kom hem så kom en känslostorm över mig. Tårarna rann. Satte igång lite musik. Sjöng ut min smärta. Tyvärr tillät jag inte mig själv att helt falla. Kanske kommer senare. Lördagkväll. Jag har så mycket mer att släppa ut.