, , ,

Inkluderad vs exkluderad

Sedan jag separerade mig har mina val inte alltid accepteras eller varit speciellt omtyckta. Det är inget jag har tagit hänsyn till eftersom det handlar om min lycka, pojkarnas lycka och mitt liv. Anledningen till varför min familj är inkluderade är för att mina söner ska ha en relation med dom. Anledningen till varför min familj är inkluderade är för att jag vill visa mina söner att det finns ett liv som även heter bonusfamilj. Jag vill visa att dom har, får och är omringade av människor som älskar dom.

Under dagen har jag förstått vad mitt bekräftelse behov grundats sig ifrån. Det har ingenting med att jag är osäker som person, för det är jag verkligen inte någonstans. Jag är otroligt stark. Vet vad jag vill. Vet vad jag står för och har skinn på näsan. Men bekräftelsen som finns i mig, som söker den emellan åt och som jag behöver ha, kommer ifrån lilla flickan i mig. Trots att jag blev sedd som liten, för jag såg till att jag blev sedd och ja, jag hördes – inte lite utan ganska mycket. Så var det ändå sällan jag fick höra vad jag betyder för någon. Att jag är älskad. Att jag duger som jag är. Det var sällan jag fick höra att jag är älskad. Att jag var duktig eller att jag någon gång var fantastisk. Jag behöver känna mig behövd! Är det så fel?

Och det är väl kanske även därför jag mer än gärna ger komplimanger till min omgivning, ser till att dom blir sedda, påminner dom om att dom är grymma och även att det är ok att bara vara ok. Ger dom beröm för allt de dom gör. Försöker motivera dom. Allt de där gör jag. Nog mer för jag vet hur det känns att inte få höra eller bli sedd för allt de där.

Mina söner är nog dom enda som verkligen kan höja mig till skyarna. Man kan riktigt se i deras ögon när jag tex är världens bästa kompis. Som kan vara lika larvig som dom eller för att jag kan daba, flossa, göra olika grimaser eller helt enkelt bara lyssnar på dom och ger dom min fulla uppmärksamhet. Man kan även se i deras ögon när jag tex är världens bästa kock. Då äter dom nämligen massor, är tysta vid matbordet och ger mig komplimanger om att maten är super god. Man kan även se när jag är världens bästa mamma i deras ögon. Förstår ni hur fantastiska dom är? Och hur galet bra dom är på att höja mig till skyarna.

Att vara eller inte vara inkluderad, det är en sorgsen känsla. Vare sig det handlar om vänskap, partnerskap, föräldraskap, familj eller kollegor. Jag må välta, trilla eller falla ihop men räkna med att jag reser mig igen. Starkare än innan. Jag som person skulle aldrig någonsin kunna exkludera någon. Har alltid hatat mobbning, har aldrig varit för grupptryck, har alltid haft starka åsikter, stark personlighet och klarar man inte av de så är det din förlust och inte min. För jag är bra grym, det säger mina söner iaf.