,

Internationella kvinnodagen

Jag vill höja alla kvinnor till skyarna en dag som denna. Så otroligt starka och grymma vi är! Men jag vill speciellt höja och uppmärksamma alla ensamstående mammor där ute som kämpar med ensamvårdnad eller kämpar med föräldraskapet ensam. Det finns dom mammor som har gått vidare i livet med en ny respektive men sen finns det även dom mammor som inte har en respektive att luta sig mot. Att rodda allt själv eller tillsammans med någon är inte alltid lätt. Att vara förälder är inte lätt. Allt är inte guld och gröna skogar. Att vara varannan vecka förälder är inte alltid underbart, skönt osv. Ja, man må ha en del egentid. Men den egentiden känns så oviktig när man saknar sina små. Hela kroppen fylls av glädje och värme när man äntligen får hem dom på mammavecka.

Min mamma var ensamstående med tre barn, utan en respektive att luta sig mot. Dock fanns pappa i bakgrunden och träffade oss emellanåt men hade fullt upp med företagandet vilket även ledde till att det inte alltid fanns tid att träffas och umgås. Nu när jag själv är mamma och ensamstående så förstår jag hennes slit på ett helt annat sätt. Hatten av för henne alltså! Få iväg tre barn till skolan, göra läxor med tre barn, ta hand om ett hem, mätta våra munnar och se till att vi var rena och hade kläder osv. Sen dessutom jobba heltid på de. Alltså WOW säger jag bara. Ni hör ju! En superkvinna enligt mig. Hon hade oss tre barn på heltid, ska jag även tillägga. Lite skillnad jämförelse med mig då som har barnen varannan vecka. Hon hade alltså ingen egentid alls kan man säga. Inte på de sätt som man ändå får när man har barn varannan vecka.

Därför vill jag hylla och ge massa kärlek till er mammor där ute. Som kämpar och sliter. Inte bara med barn och föräldrarollen. Utan oxå för den strid man ibland stöter på med barnens andra förälder. Det är inte alltid lätt där heller, att komma överens eller dra jämt sinsemellan. Så HIPP HIPP HURRA HURRA HURRA HURRA! Till er kvinnor. Ni är grymma!!