,

Mammas hjärta

Imorse var första gången jag lämnade barnen åt varsitt håll. B på fritids på sin nya skola och C på dagis. Lämnade C först utan storebror och det var en pärs i sig. Han skrek och grät en massa men lugnade tydligen ner sig efter en kort stund jag lämnade dörren. Och när jag och B åkte hemifrån så var han grymt taggad och vi pratade hela vägen till skolan om skolan. Men så kom hans panik och ångest när han förstod att jag skulle lämna honom. När han får sån panikångest så börjar han hyperventilera och blir mer eller mindre svår att lugna så jag stannade kvar 10 min extra, tills frukosten mer eller mindre. Då lugnade han sig tills jag skulle åka. Jag är så stolt över mig själv att jag lyckades hålla mig lugn men ändå bestämd vid båda lämningarna. Om jag bröt ihop? Det är klart jag gjorde. Så fort jag satte mig i bilen och lämnade Bs skola så kom tårarna och skuldkänslorna om att man är den sämsta mamman i världen som bara lämnar barnen gråtandes och skrikandes. Men de som lugnade mig längst vägen var att dom båda två kommer att lugna sig så småningom om och då kommer lämningen vara som bortblåst. Självklart ringde jag både dagis och skolan för att se ifall pojkarna lugnat sig. Och mycket riktigt så dröjde det inte länge förrän dom båda slappnat av och leker massor. Nu ser jag framemot hämtningen av pojkarna för att höra hur deras dag har varit.

Men visst, jag ska inte sticka under stolen med att mitt mamma hjärta har gjort ont idag men lagades lika fort när jag fick bekräftat att båda mår bra och har det bra.