, ,

Att befinna sig i nuet

Kan vi försöka glömma de förflutna? Glömma gårdagens? Låta de som var då vara då och leva i nuet! Befinna oss i livet. Allt vad den har att erbjuda. Älska varandra. Njuta av varandra. Uppskatta och aldrig ta något för givet.

Strålande söndag

Den helgen har verkligen gått fort. Som alla andra helger känns det som. Och alla andra dagar för den delen. Inatt har det inte blivit många timmars sömn så jag tänkte passa på att nana kudde när C sover på dagen. För att ta igen lite förlorad sömn. Pojkarna är fortfarande inte helt ok men är pigga nog att gå på dagis. Hoppas bara att det håller i sig hela veckan.

Mammavecka

Äntligen mammavecka!! Igår fick jag hem mina små hjärtan. Igår blev min familj komplett igen. Den energiboosten man får av sina små liv (även om dom många gånger tar energi oxå) är obeskrivlig. Man ser i deras ögon hur mycket dom älskar en. Man hör på deras skratt hur trygga dom är dom små individerna. Med de menar jag att dom känner sig trygga i deras hemmamiljö men också trygga i deras personlighet. Ett kvitto för mig som mamma att man har lyckats göra något rätt. Kan inte fatta att mamma helgen börjar lida mot sitt slut och man är tillbaka till vardagen snart igen. Nästa vecka har man en del saker att se framemot men vet inte om jag kan vara med på en utav dom. Vilket suger lite. Ska försöka ordna med barnvakt så kanske jag kan gå på introduktionen (Joyvoice kören som jag så länge längtat efter). Äntligen får sångfågeln i mig uttrycka sig lite mera och förhoppningsvis utvecklas i teknik och sångmässigt.

Nu när pojkarna somnade innan 19.00 ska jag försöka skapa lite egentid utan massa sysslor. Vet inte riktigt om jag kommer att lyckas men ska försöka mitt absolut bästa.

,

När livet vänder

Vi människor har så lätt för att ta saker och ting så föregivet. Att allt är så självklart. Att de mesta går att köpa. Att inte uppskatta de fina man har. De dyrbaraste man har. Och då pratar jag om livet. Livet i sin allmänhet. Jag föddes till denna värld men i stort sett ingenting. I mångas ögon skulle det betraktas som ingenting. Något som i ord beskrivs som fattig. Ja, jag föddes fattig. Men nu som vuxen anser jag inte att jag var fattig. Snarare tvärtom. Rikast! Jag hade en mamma som gjorde allt för mig. Såg till att jag hade mat på bordet. Tak över huvudet och kärlek i mängder. Hon gav mig livet. Och allt vad det innebar trots omständigheterna. Mina värderingar grundades där. Mitt tänk och hur positiv jag försöker vara och agera, kommer där ifrån. Vilket jag vill föra över på mina barn.

Livet är så skört. Ena stunden så levande och helt plötsligt andra sekunden, hundradel ifrån så kan de underbara och fantastiska försvinna. Bara sådär. Många fruktar för döden. Men många välkomnar den också. I detta fall så är det något man fruktar. Inget man vill sin värsta fiende ska genomgå. Ingen ska behöva genomgå de.

Som en liten påminnelse till mig och till er alla. Var rädd om livet. Uppskatta den. Omfamna den. Älska vartenda minut. Lev livet. Befin er i nuet. Allt annat är oviktigt. Livet går inte i repris.

, ,

Tungt beslut

”Jag räcker inte till”

Orden snurrar ständigt runt i huvudet på mig. Men igår kväll landade jag i verkligheten. Jag spolade snabbt igenom livet. Valen man gjort. Framtiden man har att se framemot. Ett välmående man måste vara rädd om för att kunna fungera som partner och som mamma. Allt ansvar. Alla måsten. Jag skalade ner de en aning igår, vilket ledde till de beslut jag tog. Ett tungt sådant. Men efter att ha erkänt de så känns det bra. Inget jag ångrar. Min tid var helt enkelt inte nu. Fokus har alltid varit på barnen, min familj. Och dom blir lidande om jag tar på mig för mycket utav de som jag anser är ”mitt intresse och passion”. Som sedan kommer bara äta upp mig sakta men säkert för att jag inte kan lägga 150% på dom jag älskar. Samtidigt som jag är stolt. Stolt över att jag fick förtroendet men även stolt över att jag vågade stå på mig och göra de tunga valet jag gjort.

Min tid kommer. Det är bara inte nu. Ta en sak i sänder. Barnen. Oss. Familjen. Jobb.

, ,

Första dagen

Första lunchrasten snart avklarad. Jag åkte till jobbet med ångest. Ångest mycket pga måendet jag har. Men som alltid, det jag är bäst på, att hålla fasaden uppe. Kom med det största leendet på läpparna. Pratade säkert bort första timmen med alla kollegor som undrar hur jag mår, hur jag har haft det och hur barnen mår? Om alla verkligen kände mig så hade dom sett i mina ögon att livet är allt annat än bra just nu. Skönt att lämningen med pojkarna gick bra. Inga ledsna miner. Bara stort leende och hade knappt tid att säga hejdå. Hoppas jag får höra positiva saker när jag hämtar dom också. Den här dagen är långt ifrån över för mig. Efter jobbet hinner jag precis landa innan nästa ”jobb”. Jag har styrelsemöte med bowlingklubben ikväll. Hoppas inte mötet tar allt för lång tid. Vill bara hem! Hem och känna mig trygg. Älskad.

Lite om mig!

LIVET SOM MAMMA!

Tankar och känslor som tvåbarnsmamma..