Stolt…

…Flickvän till den finaste!

Mahal kita


Hemma hos Jennifer

Världens underbaraste!

Lill killen som mamman försöker göra om till lill tjejen.


Inga kommentarer… 😛

Hungriga små barn.

Pust, morr, stång och suck!!

Blir så arg… Jag är arg… Tänker inte ge mig!!

ÅåååÅååååÅååååh!!!!!!

Jag är för irriterad för att jag ska kunna somna om.
Vilken morgon och vakna till… Jag vill inte mer, orkar inte mer…

Skulle någon fråga mig hur jag mår skulle jag svara:
– Jag mår skit! Jag är för tillfället inte lycklig. Jag trivs inte med vårt boende. Jag är hemma och blir / är deprimerad. Motivationen till allt känns långt långt borta. Jag vill flytta här ifrån! Jag vill bli glad igen, bli lycklig, känna mig trygg, känna att jag har kontrollen.

Usch vilken dag!
Vill bara somna om och vakna på rätt sida…BlogBooster-The most productive way for mobile blogging. BlogBooster is a multi-service blog editor for iPhone, Android, WebOs and your desktop

Huvudvärk och tlöööt

Nu har både jag och älsklingen kommit hem.
Han har haft en trevlig kväll med sina kollegor och jag har haft en busig kväll med två små helt underbara barn.
Jag har tagit lite bilder på dem men orkar nog inte sitta med de nu så sent.
Tänkte sätta mig och kolla på mina program innan jag går och lägger mig.

Efter att ha varit hos Jennifer fick jag huvudvärk.
Förmodligen fick jag nog de ifrån allt bus.
Lekte typ kurragömma med dem 🙂
Dem fick gå runt i huset och leta efter mig och när dem väl fann mig så skrämde jag dem. *hehe*
Det var nog inte långt ifrån dem sket ner sig alltså…

Förhoppningsvis så träffar jag Jennifer på fredag igen, då ska vi luncha ihop.

Love you sweetheart!

Nu är man här

Hos Jennifer.
Som vanligt är det full rulle.
Älsklingen och hans kollegor kom hem till oss för en liten stund sen.
Dem lagar mat… *mys*

Det kommer komma upp bilder.

Underskattat

Att ha en hundrastgård.
Det är så smidigt att ha en när man är hundägare.
Dessutom brukar grannarna komma ut också för att rasta sina fyrbenta familjemedlem.
Vi har en helt underbar äldre dam till granne – Pija.
Hon hjälper alltid en när man behöver en hjälpande hand.
Nu var det så att Nefarian hade en fästing på huvudet som jag inte har vågat ta bort.
Och gissa vem som hjälpte mig med de istället – Jo, Pija 🙂

Tusen tack Pija!

Lite om mig!

LIVET SOM MAMMA!

Tankar och känslor som tvåbarnsmamma..