,

Tålamod

En utav mina styrkor får jag väl ändå säga är mitt tålamod. Krävs mycket innan jag liksom ger med mig. Krävs mycket innan man blir bruten totalt. Och det har jag förmodligen fått med mig sen jag var liten. Efter allt man har varit med om. Mig rubbar man inte i första taget. Så många hinder och gupp jag varit med om på sistone, som fått mig att ifrågasätta mig själv och valen man gjort i livet, en aning. Men jag ger inte upp! Jag gör det för mina pojkar, jag gör de för min lilla familj, jag gör detta för att skapa en bättre framtid för oss. Jag vill drömma stort, jag vågar drömma stort. För oss! ❤️❤️❤️❤️ Allt jag gör är för oss.

,

Våld och hot

Jag är uppfostrad med en helt annan syn på uppfostran och disciplin. Något som vi i modern tid skulle kalla för våld och hot. När man var liten så tänkte man inte så mycket på de utan man liksom på något sätt förstod att det är så här man får veta vad som är rätt och fel. På så sätt hade jag även respekt mot mina föräldrar. Och ja, ibland levde jag i rädsla. Det har på ett sätt präglat mig till den person jag är idag. Jag skulle aldrig någonsin få för mig att köra samma sorts uppfostran på mina barn. Även om jag vet att mina föräldrars sätt faktiskt gav resultat så tror jag ändå att det går att uppfostra barn på ett helt annat sätt genom att vara konsekvent istället. Men kan man vara konsekvent utan att ”hota”? Eller ska man köra den omvända psykologin genom att uppmuntra bra beteende istället?

Ex: ”För att du nu skött dig så kommer jag ge dig denna belöning”, ”För att du nu skött dig så ska jag läsa denna boken för dig”, ”För att du nu skött dig så kan du nu börja utöva sporter”. Den vanligaste sättet vi vuxna gör är just de här med att ”hota”.

Ex: ”Nu när du gjorde denna dumheten kommer du aldrig mera få titta på tv”, ”Nu när du gjorde denna dumheten kan du glömma paddan”, ”Nu när du gjorde denna dumheten kommer du aldrig få göra något roligt” etc….

Hur uppfostrar du ditt/dina barn? Vilken metod kör du? Den uppmuntrande eller den sk ”hotfulla” varianten?

, ,

Obalans

Man fick sig en käftsmäll. Inte bara en, inte vara två utan tre gånger. Det är precis som att man fått sig en hjärnskakning och vet varken in eller ut. Känslorna bubblar inombords. Känslorna bubblar utombords. Hjärnan går i högvarv och man vet varken in eller ut. Vad gör jag för fel? Känner mig så ensam men samtidigt så omringad av vackra människor. Vill finna balansen igen.

Huawei p30 Pro

Nu sitter man här och skriver ett inlägg med världens bästa smartphone kamera. Så otroligt hyllad av alla kritiker. Vilket är super roligt. Jag har tidigare haft Huawei p20 Pro och använde den mycket i samband med att jag ska fota. Alltså mer eller mindre som en ren kamera telefon.

Dock så minns jag nu varför Huawei p20 Pro inte var min dagliga smartphone, nu när jag flyttat in mig i Huawei p30 Pro. Jag har jobbat aktivt med den i över 4 timmar och den är otroligt laggig. Den flyter inte på så smidigt som man är van vid. Det kan liksom bli lite små fördröjningar när man ex skriver eller hoppar från app till app. Eller när man bläddrar/skrollar. Så synd med tanke på vilken potential den har.

Att ett operativsystem kan vara så avgörande när det gäller smartphone val numera. Annars i sin helhet så är det en otroligt bra telefon. Den fyller verkligen mitt fotografiska behov och hårdvara mässigt men mjukvaran är jag lite svårtflirtad.

,

Delad glädje dubbel glädje

Jag har tappat många vänner sen separationen men jag har även insett vilka mina riktiga vänner är.

Det har tyvärr stuckit mycket i folks ögon att man funnit lyckan med någon annan, sen kan leva ett bra välbalanserad varannan-vecka-mammaliv där barnen mår bra om inte bättre med två föräldrar som inte bor med varandra och att jag trots allt de där kan göra karriär – igen. Var tidigare butikschef innan jag fick B men valde sedan att kliva ner från karriären för att fokusera på mammalivet men efter ett par år insåg jag att vara vanlig arbetare är inte jag. Nöjde mig med att vara vanlig arbetare med att sätta mig in i olika styrelser med viktiga poster men som sedan blev till bara en styrelse eftersom jag kände mig otillräcklig som nybliven sambo och mamma på de.

Trots de så lät jag de gå ett tag och jag kände mer och mer hunger och driv till att jag inte ville spilla min potential på att vara arbetare. Och ett två tre så har jag den position jag har nu. Jag känner mig sedd, hörd och behövd och dessutom har min egna personliga utveckling i både mig som privatperson och som chef/ledare utvecklats och vuxit. Vilket är helt underbart. Hungern jag kände innan är nu lite dämpad och drivet är ännu mera motiverad. Detta är tack vare människor i mitt liv som är stöttande och pushande. Jag delar gärna av min lycka till andra så vi kan glädjas tillsammans. För jag vet att med den positiva energin man har smittas otroligt lätt vidare till sin omgivning som sedan studsar tillbaka på en. En win win helt enkelt.

Check

Andra veckan = Check!

Och denna veckan har jag haft hjälp och stöd ifrån min chef. Känns så skönt att hon är den klippan hon är. Helt underbart faktiskt. Inget jag varit med om tidigare men absolut något jag uppskattar.

Nu är det helg – igen. Fast denna gången är mina älsklingar hemma. B har bestämt sig för att idag blir det en chilla dag. Inget mig emot eftersom detta är något jag behöver. Men kan inte få för att känna en viss rastlöshet. Och så fick vi spontan besök av min pappa som var här på snabbvisit. Väldigt trevligt.

Så skönt att vara lång ledig och ännu skönare när man vet att nästa vecka är en kort arbetsvecka eftersom jag jobbar helgen.

Lite om mig!

LIVET SOM MAMMA!

Tankar och känslor som tvåbarnsmamma..