,

Vänner eller bekanta

Man har ju insett med tiden vilka ens riktiga vänner är. Man skulle egentligen kunna dela upp dom i olika kategorier. Och jag tror många utav er känner igen de. Jag menar, jag har rätt många vänner som jag ständigt skriver med. Vissa dagligen, vissa flera gånger i veckan medan andra är någon gång per månad. Pratar i telefon är inte riktigt min grej utan jag skriver hellre för då tar man sig tiden att svara när man kan istället för att hamna i ett jätte långt oplanerat telefonsamtal som det oftast blir när man pratar i telefon. Som två barns mamma, matte och fru så har jag inte tid med detta. Sen har vi dom vänner som man faktiskt träffar på en fika eller över en bit mat eller något annat nöjes relaterat. Alltså enligt mig är djupare vänskaps relation. Det är dom vännerna som jag verkligen uppskattar och vill hålla igång. I mean it takes two too tango! Tyvärr så har man vänner som man försöker träffa, alltifrån att man själv tar initiativet till att bjuda in till en träff eller tvärtom och man med tiden inser mer och mer att jag är nog den enda i de här vänskaps förhållandet som vill fördjupa de. Är det då vänner eller är det då bekanta (alltså den sortens vän som man bara skriver med)? Jag har försökt att boka träffar med dom som jag tror är mina vänner men som visar sig faktiskt bara vara bekanta. Hur mycket tid och energi ska man lägga innan man tar till sig de och inser att de här kommer aldrig bli den vänskap som jag faktiskt vill ha. Tro mig, jag har blivit sårad av vänner som jag trodde var mina vänner. Och jag önskar ingen den smärtan. Jag vill heller inte känna den smärtan igen. Nu när jag skriver så inser jag mer och mer att jag har nog bara en handfull med vänner men betydligt fler bekanta. Det låter som att jag klagar vilket jag absolut inte gör. Men rannsaka dig själv och scanna igenom din vänskapskrets så inser nog även du att du hade fler bekanta än vänner. Om jag så bara hade haft en enda vän så kan jag säga att jag hade varit minst lika lycklig med en som om jag hade 10000 vänner. För det är tilliten, kommunikationen och respekten man har för varandra som betyder något.

Så till alla mina underbara vänner där ute, tack för att ni finns och för att ni står ut med mig och mina knasiga tankar, känslor och knasigheter. Tack för att ni älskar mig för den jag är. Tack för att ni stärker mig. Och jag hoppas att jag gör minst lika mycket för er som ni gör för mig. Tack!