Bäckaslövskolan

av Camille
bäckaslövskolan

trapphusetbäckaslöv

När jag lämnar pojkarna på morgonen så blir jag lika nostalgisk och rörd varje gång. Jag har börjat lämna C på morgonen först. Dels för att jag har märkt med tiden att det är lättare för honom att ta en farväl om jag och hans storebror lämnar av honom först, än att han får se att vi lämnar storebror först och så måste jag lämna honom sist, vilket har varit känslosamt för honom mellan gångerna.

C vill inget annat än att gå på samma skola som sin storebror. Anledningen till att lämningarna för honom blivit lättare är tack vare hans bästa vän (och granne) som går på samma avdelning som honom. Inte nog med att dom ses på dagarna, dom ses även efter dagis. Vilket är helt underbart!

Imorse fick Lohilo följa med oss. Och det märktes på pojkarna att dom trivdes med att ha med honom. Dom gosade och mös i baksätet. När vi väl kom till Bäckaslöv, B skola, så tog jag med Lohilo ut så vi kunde säga farväl till B ordentligt. Jag brukar nämligen stå och vinka av honom, se till så han kommer in innanför dörrarna osv. Och pga pandemin så ser skolan helst att man hämtar och lämnar utanför, på skolgården vilket är förståeligt.

Så när jag och Lohilo står ensamma kvar och vinkar av honom. Då börjar Lohilo skälla och gny, han försöker springa mot B. Sötnosen vill inte att B ska gå.

Jag blir så rörd och så känslosam när jag ser att vår stora pojk går på Bäckaslöv, en skola som jag har spenderat 6 år av mina skolår. Där började min svenska resa. Anledningen till varför jag säger “svenska resa” är för att den skolan öppnade upp sin famn för mig och min familj som nyinflyttade ifrån Filippinerna. När jag gick där så var Bäckaslöv en Montessori.

Lärarna jag hade under dom åren minns jag än idag. Många av mina klasskompisar jag gick med minns jag än idag. Bäckaslöv lärde mig att tala, skriva och uppföra mig efter den svenska kulturen och miljön. Och jag vill inget annat än att Bäckaslöv ska göra samma häftiga resa och minnen för våra pojkar.

Att köra runt på söder, bo på söder, att pojkarna bor här och även går på skola här. Det gör mig så rörd, så känslosam, så jävla lycklig! Förlåt för att jag svär. Söder för mig är ett bra område och det kommer så mycket gott från området.

Inte alla barn eller familjer får uppleva denna fantastiska möjlighet. Jag är så tacksam för allt! Och vi ska få pojkarna att förstå hur lyckligt lottade dom är. Inte alla bor så fint som dom, inte alla har sån fin skola som dom, inte alla har en moffe, morbror, moster eller mormor som dom.

Det är mycket blod, svett och tårar igenom all vår framgång. Inget har kommit gratis och det ska pojkarna förstå en vacker dag!

Andra inlägg att läsa