Dagens skolor

av Camille
dagensskola

Jag har jobbat som lärare i högstadiet under läsår 19/20. Vilket var väldigt givande. Jag utvecklades en hel del som individ och som mamma under de året. Jag fick mer respekt för lärarna och tappade en hel del hopp om föräldraskapet.

Låt mig förklara vad jag menar.

Dagens elever får datorer som skolmedel i tidig ålder. Mycket pga dagens tekniska utveckling. Skolorna måste hänga med inom IT, vilket jag förstår men att eleverna tappar greppet om hur man faktiskt hanterar en penna, hur man stavar eller hur man faktiskt formulerar sig – det har dom tappat helt sedan datorerna dök upp. Dom vet inte hur man slår upp en bok, hur man finner information genom en bok, dom vet inte vad en bokregister är – för att dom helt enkelt förlitar sig på Google.

Google i all ära! Och självklart ska eleverna bekanta sig med IT miljön men jag känner att “old school” får inte försvinna. Det är minst lika viktigt att veta hur man hanterar penna och papper eller hur man faktiskt letar upp information eller ett register i en bok. Hur man stavar och inte förlitar sig på en dator eller en smartphone som talar om eller korrigerar när något är felstavat. När jag var liten så var det elever/kompisar som var dyslektiker som hade tillgång till dator för att dom skulle lära sig hur man t.ex. stavar rätt.

Vad menar jag då med föräldraskapet?

Jo, jag märkte tydligt att fler och fler föräldrar förlitar sig på att skolan ska sköta uppfostran på eleverna/barnen också. Det curlas alldeles för mycket hemma. Barnen visar tydligt att det är dom som styr och ställer hemma, vilket även speglar sig i skolan. Eleverna är nonchalanta, respektlösa, oartiga och attityds problem.  Att vara otrevlig och respektlös mot vuxna när jag var liten, existerade inte. Föräldrarna daltar och pysslar om dom alldeles för mycket, vilket även leder till att barnen leker på känslorna och föräldrarna i slutändan blir överkörda.

Jag blev mörkrädd stundtals med gånger under de året jag jobbade som lärare. Dessa barn vill jag inte ska ta hand om mig när jag blir gammal, så kände jag.

Hur ska vi göra för att få dessa ungdomar som inte får jobb pga att dom inte kan formulera sig och dessutom inte kan skriva “snyggt”? Jag vet inte, men något måste göras. Och jag tänker inte titta på och låta detta gå till spillo.

Är du förälder? Har barnen mycket skärmtid? Försök att ha lika mycket skärmtid som t.ex. skriva, läsa, leka (leka menar jag leka med leksaker, lägga pussel, roll-lekar osv.) och prata med barnen. Ha en dialog med dom. Låt dom känna sig sedda, hörda och älskade. Gör man detta så kommer nog mycket annat gratis. Så kanske vi slipper allt för hög arbetslöshet pga att arbetsgivarna inte vill eller kan anställa dom för att dom är socialt missanpassade eller inte kan skriva eller formulera sig.

Andra inlägg att läsa