Jag är nu inne i min tredje mensdag och under alla dessa tre dagar har jag mått skit. Dom två första dagarna har magen krampat och jag har flertalet med gånger fått ont när jag sitter på toaletten.
Det går inte beskriva smärtan jag har haft dessa dagar. Vissa gånger har jag haft svårt att gå. Jag skriver inte detta inlägg för att gnälla, utan jag skriver detta inlägget för att bryta tystnaden.
Jag är så trött på att vi kvinnor tystas ner och att fler och fler män inte har den vetskapen vilket helvete vi faktiskt kan ha en vecka i månaden.
Jag har tagit värktabletter under alla dessa dagar och denna gången har värktabletterna inte hjälp. Vilket känns som skit. Att inte kunna röra mig normalt, att inte kunna fungera normalt, ligga och bara gnälla och inte göra någonting är så olikt mig.
Flertalet med gånger sa min man till mig att jag inte ska åka till jobbet, tror ni jag lyssnade? Nej, jag åkte och bemannade receptionen och såg till att göra de som behövde göras.
Ibland är det jobbigt att vara envis men och andra sidan så känns det så bra att jag ändå har gjort någon nytta. Nu ska ni inte tro att jag inte har jobbat alls, eller att jag ”bara” har bemannat receptionen.
Jag har stigit upp tidigt, jobbat på olika projekt, haft intervjuer med kandidater och haft möten med nya kunder. Dessutom hunnit med en och annan digital kaffebreak för att nätverka.
Trots min smärta.
Med de sagt, lever du med en kvinna som har dessa smärtor. Försök att finnas där för henne. Se till att hon mår bra. Mens är inget vi själva har valt och hade vi fått välja så tror jag många av oss hade sagt att vi gärna skippar den.
Stötta henne så gott du kan . Och känner du att du har för lite kunskap om mens, ställ frågorna. Våga vara nyfiken så du lär dig och förstår vad det är vi går igenom en gång i månaden. På så sätt sprider i kunskapen vidare och att vi kvinnor slipper leva i skam.