Hur frustrerande det emellanåt kan vara, att vara förälder eller vuxen till ett barn/ungdom. Så måste vi komma ihåg att aldrig ge upp.
Ett meddelande från en tonåring:
Sluta aldrig fråga hur min dag varit, även om du får ett kort och snäsigt svar från mig..
Sluta aldrig ropa ner mig till middagen, även om jag visar att jag har andra prioriteringar..
Sluta aldrig önska mig godnatt, även om jag avvisar dina kramar..
Sluta aldrig fråga vart jag ska, även om jag vill visa dig att jag är en självständig individ..
Sluta aldrig bry dig. För innerst inne vill jag att du bryr dig, även om jag för stunden tycker att du är jobbig..För när du visar att du bryr dig, så vet jag att du ser mig.
Jag vill att du ser mig. Just nu kan jag bara inte uttrycka det.
Men en dag kommer jag att tacka dig…
SNÄLLA GE ALDRIG UPP OM MIG!
När man blir nekad och gång på gång på gång blir avvisad för att man egentligen bara vill en väl. Så blir det alltid lättast att ge upp. Tankar och känslor som, ”hen kommer att komma till mig när hen är redo och känner sig mottaglig till mig”.
Detta är den lättaste genvägen – att ge upp. Och tro att någon eller något kommer att komma per automatik. Det funkar inte så. Sluta tro så.
När vi möter på motgångar, vare sig det handlar om relationer eller arbetsuppgifter, skoluppgift, prov osv. Så är det alltid lättare att ge upp. Det är ett sätt att fly. Kanske någon överlevnadsinstinkt som kickar igång, eller vad tror du?
Jag har jobbat som lärare och vet hur viktigt det är för barn och ungdomar att bli sedda. Speciellt om dom inte blir sedda i sin egna hemmamiljö, då blir skolan deras skyddsnät och där blir dom sedda.
Och som förälder gör jag verkligen mitt yttersta tillsammans med min man att ge våra barn den absoluta uppmärksamheten dom behöver.
Med de sagt, du som vuxen – Ge ALDRIG upp om vår framtid! Vi behöver dom och dom behöver oss.