Att känna sig hemma är en sak men att trivas med sitt boende är en helt annan femma!
Jag och Oscar bor utanför Alvesta men ändå inte allt för långt ifrån byn.
Vi bor tillräckligt långt för att säga att vi bor vackert, vilket vi verkligen gör.
Utanför vårat fönster ser man sjön Salen, runt hörnet har vi en äppellund och på framsidan har vi världens mysigaste hundrastgård där man tillbringar massa timmar med sina små söta och med helt underbara grannar.
Det som faller är våran hyresvärd!
Han har svårt att kommunicera med sina hyresgäster, försöker inte ens att förstå olika situationer och när han tröttnar på allt ”tjat” så ger han upp genom att säga: Passar det inte så kan ni flytta!
Men hallå där??
Då är det inte så konstigt om folk flyttar in och ut konstant.
Är man inte villig som hyresvärd att lyssna på sina hyresgästers problem och inte kan lösa dem olika situationer man hamnar i, så är det inte så konstigt att i slutändan som hyresgäst ger upp och tar sitt pick pack och flyttar.
Jag har varit kontakt med hyresgästföreningen och inväntar nu ett svar ifrån räddningstjänsten.
Vi får se vad dem säger…
För en timme sedan (kl.20.00) var vi och kollade på en lägenhet i byn.
Den var verkligen fin! Som Oscar sa, en Camille lägenhet (lila fondväggar, massa garderober, bra med utrymmen i köket, två toaletter och en balkong) men tyvärr så kommer den inte passa våra hundar då vi är måna om att det inte får vara gå/springa upp för för många trappor. Plus att standarden på lägenheten är sämre än den vi har nu. -Som jag skrev tidigare, sjön, äppellund, landet, hundrastgården och gemenskapen med grannarna.
Varför ska det vara så svårt att trivas där man bor?